Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ledning för varandra nedskrivit temat för de
anföranden de skulle hålla på det stora mötet nästa
dag, och därav hade oavsiktligt blivit en gemensam
högtidlig förklaring. Jag utbad mig originalet av
Jane Addams mot att jag besörjde femtio
avskrifter, och jag har det kvar än. Det är något underligt
med detta papper. Det är inte tvivel om att de fyra
författarna i denna natt har lämnat vägen, lämnat
stigen, ja själva marken och går på en knivsegg
mellan verklighet och overklighet. Ibland när jag läser
det på nytt, är det bara ångesten från den natten
som strömmar mig till mötes. Ibland blir det framför
allt bekännelser av fyra människor, bekännelser
vilkas personliga bakgrund jag tror mig veta något om.
Två av dem har stupat, Jane Addams och hennes
adjutant m:me Morel, Kathleen har frivilligt
övergått till det förflutna, endast Möllerbach framhärdar
ännu.
Vad jag vet om dem alla vore ju i sig nog att ge
dokumentet historiskt värde. Men ibland tycker jag
det är som om allt det där fölle bort, och de
korthuggna raderna från alla nakna hjärtans natt finge
värde som ett tidlöst vittnesbörd.
Jane Addams hade skrivit överst, som ju
naturligt var.
Där stod:
Systrar: Vi har fått världens räddning till
uppgift, och just nu kallar Gad på oss!
Ur kristen synpunkt var ju detta självklart, Gud
kallar alltid på alla. Men ändå kunde det ligga en
164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
