Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dumma jättar och om sköna, goda prinsessor som
beveker de ampraste feer. Jack tog upp det motivet
igen. Han gjorde den tyske Michel till den finurlige
pojken som utgår segrande ur en massa äventyr fast
han bara har sin kvickhet att klara sig med. Det var
naturligtvis en mycket subjektiv syn på regeringen
Cuno och dess förtroendemän, men åtskilligt hände
som närde den och gav honom stoff. Den finurlige
pojken var framme över allt och ställde till förtret
åt general Degoutte som han kallade general Degout.
Särskilt ställde han till mycket spektakel på de stora
bangårdarna som övergivits av tyskarna. Han lade
om växlar, han pillade på knappar och gav de
tokigaste signaler, han åstadkom panik och försvann.
På stationerna stod långa tåg fullastade med kol. De
fick inte fara in i det obesatta Tyskland, de kunde
inte fara till Frankrike därför att ingen vågade lotsa
ut dem ur bangårdens djungel. En natt trasslade
sig den finurlige pojken upp på ett sådant tåg, och
plötsligt hände något på den dödsstilla stationen.
Tåget satte fart som om det fått koller, bröt igenom
bommen som stängde vägen åt Berlin till och for
i väg till det kolhungriga Vaterlandet. Den yrvakna
franska vakten sköt på det, men bommade. Tyskland
hade fått några ton kol och fransmännen var
ursinniga.
När jag läst den historien frågade jag Jack hur
han kunnat skildra detta så levande utan att ha varit
med själv. Han svarade då att han hade varit med.
Inte heller han sov vidare gott i Krupps säng och en
183
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
