Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nas och ansiktets rynkighet och slitenhet utan på
annat mera obeskrivligt sätt.
Han visste ingenting om orsaken till att han släppts
utan vidare i går. Jacks agitation kunde ha tärt sig
fram till rätt person i rätta ögonblicket, en fransman
nånstans hade kanske velat försöka med ädelmod,
i stället för tanks och sabotörer.
— Berätta nu från början, bad jag. Vi tre
kvarlämnade satt uppe hela natten och försökte gissa
vad ert första intryck var då de stängde dörren om
er i häktet.
— Befrielse, sade han. Befrielse från ansvar. Ni
vet att jag de sista veckorna kände uppgiften svårare
och ansvaret tyngre. Vi resonerade ju om det var
rätt att egga till motstånd medan så många
mänskliga värden förgicks och om mina löften om seger
och hjälp var bedrägliga och grymma. Men sen jag
blev fånge hade jag inte ansvar för någonting utom
precis att hålla ihop mänskligt. Det var en
obeskrivlig lättnad att ingen kunde komma med orimliga
förhållningsorder från Berlin längre eller med
maktspråk från Paris. De sista veckorna hade jag nästan
inte sovit alls — ni minns hur ohågad jag var att gå
och lägga mig — men så fort jag kommit i cellen,
där det knappt var plats för mig att ligga, så stöp jag
ner och somnade som om man slagit mig med en
klubba i huvudet. De måste knuffa och nypa mig för
att jag skulle ta emot min kaffemugg på morgonen.
Jag halvsov under motionstimmen medan jag sprang
runt, runt på en liten gård. Så fort jag fick komma
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
