Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
in igen, föll jag hop och sov som förut. Jag led inte
alls den där första tiden som ni snälla människor
trodde. Men efter fjorton dar hade jag tagit igen
efterskottet på sömn och då började dagarna och
nätterna bli lika förfärliga. Jag bad om mina
glasögon, och då man vägrade mig dem blev jag
förtvivlad. Ni kan lika gärna blända mig då, som man
gjorde förr i världen, sa jag. Jag tror inte att ni
skulle gillat min sinnesstämning den tiden, Agnes.
Det var gränslöst genant att han så där vädjade
till mig, som varken hade den minsta rätt att klandra
eller gilla.
— Det här är ingen rapport, sade jag, det är en
vänskaplig och frivillig redogörelse varmed ni
bereder en av era vänner en smärtblandad glädje.
Han fortsatte ändå på samma sätt:
— Men då var det en annan cellkamrat som sa att
ett par nya glasögon kan man ju få, men nya ögon
däremot aldrig, och var det för resten något han
kunde hjälpa mig med ?
"Ja, om ni vill läsa Bergspredikan", sa jag.
"Men jag har ju inte texten", sa den andre.
"Kanske ni kan den utantill ?"
"Tyvärr inte", sa han, "jag är ortodox jude, mitt
namn är Goldbaum." Han tillhörde den stora
internationella finanssläkten ni vet, men njöt på något vis
av att sitta här för sitt adoptivlands skull.
Men jag blev så orolig efter detta, att de satte
mig i ensam cell och så var jag fullkomligt hänvisad
till mig själv. Jag antar att kvinnor lättare kan bära
206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
