Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från Breslau, Bolzano, Flensburg och Strassburg
redogöra för sitt arbete för folkförsoning i smått.
Då jag som skandinav blev inbjuden att komma med
och hjälpa till med de planerade små fredsräderna
över gränserna, svarade jag att jag gärna ville följa
med och lära mig hur de arbetade, men att jag för
varje timme som gick förstod allt klarare att min
plikt var att arbeta i mitt eget land.
Hela denna försoningspolitik var liksom allt vad
Pax gjorde ett modellbygge. Tiden för de stora
erövringarna var inte inne. Än så länge tycktes
kvinnorna ha att välja mellan att arbeta i smått eller vara
sympatisörer för fred och försoning i allmänna och
till intet förpliktande ordalag. Jag visste inte då att
de kunde välja den tredje utvägen att säga ja
offentligt till allt vad staterna föreskrev och i hemlighet
företaga sabotage av stora mått.
Plötsligt uppträdde en talare som besvor oss att
träda ut ur den trånga världen av små möjligheter.
Hon såg ut som en yngre, vackrare, bättre klädd
syster till Anna Möllerbach, men då hon mitt i talet
nickade och smålog mot mig förstod jag att det var
hon själv.
— Här har ni talat flera gånger, sade hon, om
historiens vittnesbörd och lärdomar. Men hela tiden
talar ni bara om ett litet avsnitt av den oändliga
historien som griper in i evigheten åt alla gränser.
När hon höjde på ögonbrynen såg det ut som om
den svarta fågeln som låg med utbredda vingar över
ögon val ven lyfte till flykt.
215
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
