Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alldeles klart för sig att först när han klarlagt
orsakerna till tyskarnas förfall och självförakt, kan han
sätta i gång med att resa dem och återge dem
självförtroende. Folk skrattar åt honom som åt mig men
jag tror vi kommer att lyckas båda två.
— Jag hoppas ni hinner först även utan min hjälp,
sade jag.
— Nej, hur kan ni tro det, svarade hon. Det är
klart att han hinner först som endast rör sig på ett
av de små häcken i den manliga kurvans fallande
linje. Tänk så liten bit han har att passera innan
han hinner förbi kejsartysklands nivå. Men jag
måste djupare och djupare tillbaka in i en tillvaro
som man inte kan fatta utan att lägga av allt som
är självfallet och lära allting på nytt vid vår stora
moders knän. Här är hon för resten, jag gick en
liten omväg för att ni skulle få se henne.
När jag såg upp befann jag mig framför det
omstridda nya krigsmonumentet i Stadsparken som den
stackars konstnären blivit så smädad för. Han hade
gjort något som inte gick an, han hade skådat och
format den stora modern, sammanknipen och sluten
i sin sorg med tunga bröst som ingen mun sökte och
ett tomt sköte vars frukt söndersliten multnade i
jorden, på samma sätt som mitt skötes frukt. Vi sade
ingenting där vi stod, men Möllerbach vinkade till
sig en pojke som uppehöll sig med blommor i
närheten, tydligen var det vanligt att besökande lade
ner en blomma framför denna bild som var ägnad
219
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
