Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beslutna att riva ner vartenda dugg av allt det som
den ivrige lille sångaren var så stolt och belåten
över. Jag tyckte det var synd om honom, det var
som om jag anat det förskräckliga öde som väntade
honom år 1933.
Dagen efter tog von Holst med mig på en utflykt.
Ingen vet vad en utflykt är som inte företagit en
sådan ihop med en fånge som tänkt sig att få sitta i
tjugu år. Det var en sensation att ha just honom
som ciceron i de nya vita förstäder som Frankfurt
börjat bygga till förebild för hela världen och till
outsäglig förargelse för fransmännen. (Dessa ansåg
nämligen att tyskarna skulle bo i korrugerade skjul
tills skadeståndet var betalt, eftersom deras egna
refugiéer måste göra det. Här upprepade sig den
kända åsiktsskillnaden mellan folk som är skyldiga
pengar och folk som har pengar att fordra.) Jag
frågade hur han ställde sig till fransmännens
uppfattning, och han svarade att byggnadsverksamheten i
Tyskland just var en borgen för att det skulle kunna
betala vad det var skyldigt.
— Om vi inte gör det möjligt för folk att bilda
hem, hur ska det då kunna komma en ny generation
som tar sin del av skuldbördan? frågade han. Så
talade man på den tiden, ty man trodde att tyskarna
skulle fortsätta att betala av ententens
krigskostnader till framemot tiden för tvåtusenårsdagen av
222
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
