Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tionen, hörde jag ett skratt vars klang var välbekant.
På den smala strandstigen kom Ethel springande
klädd i badkappa helt enkelt. Hon sade att hon inte
velat väcka man och tjänstefolk och därför fått gå
två vänn upp till villan med mina kappsäckar. Nu
hade hon kommit en tredje gång för att om möjligt
transportera hem mig innan sommarnöjesherrarna
kom ner till bryggan för att fara in till staden. En
av grindarna vi gick förbi på vägen ut till Wittgårds
villa bar namnet Stenås och jag skyndade genast på
stegen. Men Ethel lugnade mig. Klockan var bara
sex ännu, jag hade valt en bra tid för min entré på
Espön. Och nu är vi hemma, sade hon och öppnade
grinden, så du kan vara lugn. Här på vår udde är
vi skyddade från tre håll av vatten och från det
fjärde av ett osynligt stängsel som skiljer det
folkfrisinnade murvelparet från Åköpings konservativa
societet.
Wittgårds villa låg på en stor vacker strandtomt
som inte var obekant för mig, ty på den tiden då inte
heller jag tillhörde societeten hade jag varit där
med min mamma och styvfar någon gång. Men
skogen hade vuxit upp och tätnat åt konservatismen
till. Vi gick förbi ett par soffor och Ethel sade:
— Här kan du hålla dig dold för alla nyfikna
blickar. Det berörde mig obehagligt.
— Varför skulle dom behöva vara nyfikna på
mig?
— Har det undgått dig att du är en rätt intressant
person ?
228
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
