Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bud att den måste förhålla sig lugn, ty jaget i
övervåningen, det som velat vara tyska för att kunna
förlåta fransmännen efter den blodiga påsken i
Essen, hade nu uppdraget att förlåta flickan
Bergqvist att hon gjort Kristian frisk. Jag tänkte inte en
sekund att över- och underläkare i Angelsdorf borde
ha äran av kuren.
Men varför inbillade jag mig genast att jag hade
något att förlåta henne? Var hennes ungdom,
skönhet, okuvliga energi och andra fullkomligheter i
Kristians tjänst kanske en förolämpning mot mig?
Skulle jag förlåta att hon skötte Sporreholms
kassa-böcker och drog ihop till arvskatten åt honom.
Måhända borde jag i stället be om förlåtelse för att jag
levde och tyngde räkenskaperna med fyratusen
kronor om året.
Jo, det gällde i alla fall förlåtelse. Det gällde den
stora uppgörelsen människa mot människa i den
enda strid vars utgång betyder något. Medan
Kristian, hans hustru och jag reste oss och satte oss
efter gudstjänstens rytm sade jag mig att hur ömt
de än höll varandras händer under predikan, så var
min hållning inte alldeles likgiltig. Denna Sally
Bergqvist kan inte komma från att hon är
härskarinna på min faders slott och exproprierat min
älskades famn.
Här i denna gamla kyrka hade jag vid
konfirmationen svarat rätt på frågan om vad som menas med
att förlåta. Jo, förlåta det är detsamma som att
lämna. "De förläto sina nät" stod det i den gamla
252
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
