Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mynt inskränkt, emedan handeln och näringarna voro föga
utvecklade oaktadt regeringens försök att uppmuntra dem genom
skyddsåtgärder i tidens anda. Alla dessa länders samfärdsel berodde på
deras utförsel af råvaror och behärskades af den utländska,
förnämligast den holländska kapitalmakten, som äfven hade den kanske
drygaste andelen i sjöfarten under svensk flagg.
Sverige var dock i dessa afseenden icke sämre, snarare bättre
ställdt än Danmark och de tyska staterna. Dess skogsalster, koppar
och järn betingade goda priser, och från Östersjöprovinserna
utfördes i goda år äfven spannmål. Välståndet var i stigande, ehuru
det ännu var lång väg till verklig ekonomisk själfständighet.
Men till reduktionens olägenheter hörde, att så väl den
offentliga som den enskilda krediten var i hög grad skadad genom
aftalens och äganderättens osäkerhet. Lån kunde nämligen under
dåvarande förhållanden vanligen blott erhållas mot förpantningar af
bestämda gods och skatteinkomster. Det fanns visserligen redan en
riksbank under ständernas garanti och deras fullmäktiges
förvaltning, men dess verksamhet var mycket begränsad. Det moderna
statsskuldssystemet med obligationer, som öfvertagas af banker och
försäljas på börserna, hade först nyligen blifvit försökt af
handelsmakterna England och Nederländerna, och det ännu endast i ringa
omfattning. För en stat sådan som Sverige fanns, om brist uppstod
och man ej ville ånyo afsöndra kronogodsen, knappast någon annan
utväg, förutom tillfälliga förskott ur banken, än att göra
indragningar i beräknade utgifter och afkortningar å ämbetsmännens löner.
Det hade icke lyckats Karl XI att bringa sina finanser i en pålitlig
jämvikt, så ihärdigt han än arbetade därpå. Det fanns likväl
knappast någon enda stat i Europa, som ej var behäftad med sådana
och än värre svårigheter. Däremot var folkets skatteförmåga i
Sverige på grund af bördornas jämna fördelning ej mer ansträngd,
än att godt utrymme fanns för särskilda bevillningar, hvilkas
utskrifning dock blott i händelse af krig ansågs befogad.
Sträng kontroll af uppbörd och utgifter, noggrannt och
sparsamt afvägande af anslagen för olika ändamål enligt fastställda stater
satte svenska kronan i stånd att med sina begränsade tillgångar
uppnå resultat, som oordning och slöseri omöjliggjorde för åtskilliga
makter med vida rikare hjälpkällor. Karl XI hade, understödd af
skicklige medarbetare, omsorgsfullt utbildat det förvaltningsväsen,
som väsentligen blifvit planlagdt af Axel Oxenstjernas snille. Det
kan med skäl sägas vara af europeisk betydelse genom sitt
inflytande på de politiska reformerna i andra länder. Därifrån
hämtades förebilder och uppslag i Danmark och Preussen, i Ryssland
och till och med i Frankrike. Dess utmärkande drag var en af
bestämda föreskrifter reglerad arbetsfördelning i kollegiala former,
som på samma gång tryggade chefernas myndighet och hindrade
deras godtycke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
