- Project Runeberg -  Karl XII. Omstörtningen i Östeuropa 1697-1703 /
20

(1902) [MARC] Author: Harald Hjärne - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

där kunnat få lära var ej af så stor vikt som vidmakthållandet af
det ursprungliga krigarlynnet. Den svenske soldaten lämpade sig
mindre väl för tröga belägringar och konstfulla manövrer emellan
magasinsplatser och skanslinjer, och allra minst för tålmodigt
utförda reträtter. Han uthärdade godt strapatser och umbäranden,
hans disciplin var i sin art utmärkt, men han behöfde ledare, som
visste att med ständig insats af eget lif föra honom framåt, och
som höllo honom starkt i tygeln omedelbart efter en drabbning, i
all synnerhet efter en förlorad.

Bland officerarne funnos många, som deltagit i de stora
fastlandskrigen under främmande fanor, och några, som vid unga år
varit med om fäderneslandets försvar mot den senaste invasionen.
Deras utbildning begynte först i tjänsten, ty militära läroanstalter,
som knappast hunnit grundläggas ens i Frankrike, funnos icke alls
i Sverige. Men det högre befälet kunde uppvisa åtskilliga begåfvade
män, som äfven teoretiskt hade grundligt satt sig in i sitt yrke.
Kunnige ingeniörer hade uträttat mycket inom dithörande fack. Utom
den gamle och något skröplige Erik Dahlberg, som nu var
generalguvernör i Riga, voro generalkvartermästaren Karl Magnus Stuart
och generalfälttygmästaren Johan Sjöblad erkända förmågor. Tidens
krigsvetenskap behärskades för öfrigt af de försiktiga grundsatser
och metoder, som vunnit burskap under de långvariga operationerna
på de tätt befolkade och med fästningar öfverströdda
Nederländernas trånga krigsskådeplatser. En framstående svensk målsman för
denna skola var Adam Ludvig Lewenhaupt, medan åter Karl Gustaf
Rehnsköld och Magnus Stenbock, som ej heller voro obevandrade i
de samtida mästarnes läror, med större själfständighet hade gjort
sig sina utländska erfarenheter till godo. Men ännu hade Sverige
ingen general, som fått tillfälle att förvärfva auktoritet såsom
fältherre.

Den unge konungen stod så godt som ensam med sin
militäriska underbyggnad redan från barndomen, utan en organiserad
generalstab, som kunde erbjuda den pröfvade sakkunskapens garantier
och förbereda planer till nya företag. Enligt häfdvunnen svensk
uppfattning var han själf och måste han vara högste befälhafvare icke
blott till namnet, utan äfven till gagnet. På honom ensam ankom i
krigsfall att sammanfoga de spridda regementena till större
afdelningar, att bestämma fälthärarnas olika operationsområden och ordna
deras samverkan, att fördela befäl och uppgifter emellan täflande och
oförsökte generaler.

Men hans anlag och uppfostran voro endast landofficerens,
också i öfverensstämmelse med den svenska krigsmaktens
traditioner. Ingen sjöseger hade någonsin vunnits under en svensk konungs
befäl. Sveriges örlogsflotta, som dock ofta varit rätt ansenlig,
betraktades vanligen såsom mindre viktig än landhären för rikets
anfallsstyrka och försvar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:54:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhkarl12om/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free