Karl XII. Omstörtningen i Östeuropa 1697-1703 / 21 (1902) Author: Harald Hjärne - Tema: Russia Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Emellertid hade en annan uppfattning börjat tränga sig fram
efter det sista krigets betänkliga erfarenheter. Det kunde icke längre
fördöljas, att Sverige ovillkorligen måste vara icke blott starkare till
sjös än förut, utan äfven i stånd att lättare förfoga öfver sin flotta.
Eljes var det omöjligt att upprätthålla förbindelsen emellan halfön
och provinserna söder om hafvet. Landhären skulle sålunda
splittras i jämförelsevis svaga afdelningar, som ej kunde förstärka och
undsätta hvarandra. De långsamt förenade svenska eskadrarnas
nederlag i kampen emot den
alltid stridsberedda danska
flottan betydde icke endast
förlusten af så eller så många
skepp. Det betydde också,
att de svenska trupperna icke
kunde göra sig tillräckligt
gällande på tysk mark emot
andra fientliga grannar.

Grefwe. Hans H xiv Wachtmeister

Därför hade Hans
Wachtmeister med Karl XI:s
kraftiga understöd oaflåtligt
under närmare tjugo års
tid arbetat på fullbordandet
af Karlskronas varf och
befästa örlogshamn till
Östersjöns tryggande mot
Köpenhamn. Mycket återstod ännu
af detta arbete, men Sverige
hade åtminstone redan
vunnit en fast stödjepunkt för
sin sjömakt inom det
viktigaste området för sitt välde.
Stockholms flottstation, som
vette åt den omedelbart
mindre hotade samfärdseln med
besittningarna i öster,
skyddades tillräckligt af Karlskrona mot sådana angrepp, som verkligen
voro att befara. Dess uppgift kunde därför inskränkas till att
bereda utrymme åt transportfartyg och galerer, den tidens
skärgårdsflotta, som ej behöfde vara synnerligen stark. Vid Göteborg
förlades visserligen fortfarande en mindre örlogseskader, men så
länge den svenska flottan icke vuxit så mycket, att man kunde
tänka på att tillkämpa sig en ständigt öppen väg genom Sundet,
måste Sverige afstå från hoppet att täfla med Danmark i Kattegat
och Nordsjön. Ett sådant försök skulle blott leda till ofruktbar
kraftsplittring. Däremot var en enda stark flotta i Östersjön både
nödvändig och möjlig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>