22 (Karl XII. Omstörtningen i Östeuropa 1697-1703)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Med engelske skeppsbyggmästares tillhjälp växte denna flotta
till närmare 50 linjeskepp och fregatter med omkring 3,000 kanoner.
Bemanningen var svårare att åstadkomma, ty det i likhet med
rusthållet och landroteringen inrättade båtsmanshållet garanterade icke
ett fullt lämpligt manskap. Sjöfolk uppställdes äfven af städerna
eller värfvades inom och utom landet. Antalet (omkring 10,000
man) kunde betraktas som tillräckligt, men det var för kostsamt att
bestå alla dessa sjömansämnen nödig öfning. Om bord på Sveriges
flotta rådde icke samma själfförtröstan som inom dess landhär, och
danskarne skämtade icke utan skäl öfver de många »bonddrängarne,
doppade i vatten».

Ett visst vacklande röjde sig äfven i de många och täta
förändringar, som vidtogos angående flottans styrelse. Karl XI synes
aldrig ha kunnat fullt klart bestämma sig emellan antingen en
kollegial förvaltning med särskild hänsyn till de använda medlens
noggranna redovisning eller en odelad myndighet i den främste
arbetsledarens hand. Hela tiden förblef dock Hans Wachtmeister såsom
generalamiral den mest betrodde mannen. Äfven under den nye
konungen stannade han kvar på sin post, ehuru hans krafter
begynte slappas med åren.

* *
*

Trots de starka rustningarna var Sverige icke längre, såsom
ett halft århundrade förut, en militärstat, som behöfde krig för att
hålla sig uppe i sin vunna maktställning och som sträfvade efter
nya eröfringar för att afrunda sitt välde. Dess oberoende af
främmande makters äfventyrliga lockelser var grundlagdt genom de inre
reformer, som satte riket i stånd att lita på sina egna hjälpkällor
äfven utan bundsförvanters bidrag. Och i det dåvarande Europa
syntes dess besittningars geografiska läge så gynnsamt för ett
kraftigt försvar och en inflytelserik politik, att intet behof af ytterligare
utvidgning gjorde sig kännbart. De flesta stater vid denna tid
bestodo af vida mer söndrade landområden, delvis till och med
sammanblandade med grannarnes, och de »naturliga gränserna»
saknades nästan helt och hållet på det europeiska fastlandets politiska
karta. Det svenska väldet ägde åtminstone svårangripliga kärnland
och i sina utanverk omkring Östersjön liksom på förhand enkom
valda ställningar för att hindra anfallande grannars samverkan och
hålla kriget på afstånd genom dess öfverflyttning till fientlig mark.

Sverige hade alltså hunnit växa in i en hållning af lugn
själfkänsla och utgjorde numera ett af de pålitligaste stöden för den
fredsstiftande och fredsbevarande diplomatien i de kriser, som
hotade Europa under detta tidehvarf. Men denna politik kräfde
oafbruten vaksamhet, ty den invecklade förbindelsen mellan de allmänna

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 06:54:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/hhkarl12om/0030.html

		Karl XII. Omstörtningen i Östeuropa 1697-1703 / 22 (1902) Author: Harald Hjärne - Tema: Russia Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|