Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framgång genombryta den mur, som det moskovitiska väldet upprest
emellan Europa och Orienten. I Ryssland ville man icke veta af en
sådan friare och vidtutseende samfärdsel. Visserligen började ett
växande parti vid tsarhofvet inse, att man behöfde europeiskt bistånd
för att få en starkare krigsmakt, hvilket städse var rikets egentliga
lifsintresse. Men att öppna landet för främlingars företagsamhet ens
på sådana villkor, som gällde i det dåvarande merkantilistiska
Europa, det ansågs riksvådligt och skymfligt. Till och med den
begränsade handelssamfärdsel, som gick öfver Archangelsk, var alltid
misstänkt och utsatt för godtyckliga afbrott. Sådan denna
samfärdsel var, utgjorde dess begagnande nästan ett monopol för
holländarne, som alltså icke voro benägne att undanrödja ryssarnes
fördomar mot dess öfverflyttning till Östersjön. Äfven den
jämförelsevis obetydliga gränshandeln mellan Sverige och Ryssland stördes
oupphörligt af utförselförbud, tulländringar och andra hinder, som
de ryske ståthållarne i närliggande städer ofta själfrådigt lade i
vägen.
Under sådana förhållanden, då det fredliga närmandet envist
afböjdes, men en krigisk konflikt syntes hvarken farlig eller sannolik,
slappades intresset i Sverige för de ryska angelägenheternas studium.
De svenska sändebuden i Moskva skrefvo hem som vanligt och
meddelade hvarjehanda nyheter. Men de saknade blick för hvad de
sällsamma och blodiga omhvälfningarna där borta verkligen inneburo.
De voro ej längre i stånd att varsko sin regering emot oväntade
förvecklingar, som däraf kunde uppstå. Och vederbörande hemma
lågo för djupt inne i Europas traditionella storpolitik för att oroa
dem och sig själfve med nyfikna frågor om moskovitiska katastrofer.
Tyska riket eller, såsom det högtidligen kallades, »det heliga
romerska riket af tysk nation», med sina många inbördes täflande
makter af alla storlekar, med sina invecklade statsrättsliga och
politiska tvisteämnen, utgjorde den gemensamma härden för hela den
europeiska diplomatiens arbete. Alla dagens brinnande spörsmål, de
månde röra Spanien eller Sverige, Ungern eller England, företedde
någon anknytningspunkt till den tyska disputationshärfvan.
Tyskland var den stora soldatmarknaden och erbjöd för alla parter
tillgängliga slagfält. Hvarje makt, som ville någonting betyda, måste
ha ett finger med i tyska riket. Det var just detta rikes inre
upplösning, som betingade dess värde för Europas ömtåliga
jämviktssystem.
Genom vestfaliska freden hade svenska kronan trädt in i
ansvaret för detta system och själf fått säte och stämma bland Tysklands
riksständer. Sverige hade länge svårt att finna sig till rätta med
ett så ovant ansvar. Politiken kände icke under detta tidehvarf den
fastslagna skillnaden mellan stormakter och småstater. För eller
emot de universalmonarkiska anspråken, som från kejsardömet och
Spanien öfvergått på Ludvig XIV:s Frankrike, ordnade sig de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
