Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
angelägnaste spörsmålen genom särskilda förhandlingar emellan de mest
intresserade makterna, i synnerhet England och Frankrike, som
behöfde något andrum för att rusta sig till nya strider. Freden var
blott ett stillestånd, ty den ömtåligaste frågan, den spanska,
undansköts tills vidare, och öfver hela Europa begynte omedelbart ånyo
diplomatiens fördolda, men ansträngda arbete. Nya kombinationer
inleddes och släpptes, återupptogos eller förändrades i växlande
former efter omständigheternas anvisningar eller statsmännens lust
att experimentera. Det allra mesta af detta arbete, som på alla håll
sköttes med skenbart allvar, var ingenting annat än ett mödosamt
spel för att vinna tid och utforska motståndarnes hemligheter, tills
maktförhållandena hunnit tydligare framträda och bestämma staternas
fördelning i verkligen stridande läger. De allianser, som oupphörligt
föreslogos och till och med afslötos, betydde i och för sig icke
mycket, enär de utan skrupler ingingos på alla håll och ofta med
inbördes motsägande villkor. De utgjorde för det mesta endast försök
till närmanden, som först då kunde stadga sig till verkliga
förbindelser, när något viktigt afgörande stod för dörren. Men hvarje
makt, som icke ville låta skjuta sig åt sidan och afsöndras såsom
lättfånget rof för de öfrigas ränker, måste vara med om det
invecklade och farliga spelet för att åtminstone skydda sig mot
oväntade anfall. Det gällde att hålla ögonen väl öppna åt alla sidor
och icke lemna någon punkt obevakad i den diplomatiska
förskansningslinjen.
Sveriges regering, med all sin fredskärlek, med alla sina
föresatser att ej låta indraga sig i de stundande förvecklingarna, var
ändå nödsakad att oupphörligt sysselsätta sig med fördragsanbud,
som framställdes än från den ena, än från den andra af de
rivaliserande makterna. Dessutom uppstodo ständigt särskilda smärre
misshälligheter, som ofta utan egentligen hotande afsikter bragtes å
bane blott såsom uppslag till förhandlingar af mera vidtgående syfte.
Sålunda hade Sverige att bemöta klagomål än från sjömakterna, än
från kejsaren, än från Frankrike, på samma gång som alla dessa
makter framställde vänskapliga förslag till deltagande i de stora
politiska frågornas behandling. Tillika begagnades efter tidens sed
de dynastiska familjeutsikterna såsom lockelsemedel i diplomatiens
tjänst. En ung, oförmäld konung, jämte arfsberättigade systrar,
erbjöd ett synnerligen lämpligt tillfälle till dylika experimenter.
Flerfaldiga giftermålsanbud framställdes till det svenska hofvet, mer
eller mindre understödda af betydande makter. I några fall
förstärktes dessa anbud äfven genom personliga furstebesök, som gåfvo
hoflifvet större omväxling, men tillika ådrogo regeringen kostnader
och förlägenheter.
Karl XII själf hade intet sinne för diplomatiska förhandlingar,
i synnerhet när de icke åsyftade bestämda resultat, och lika litet var
han benägen att lyssna till giftermålsanbud. Allt sådant sköt han i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
