- Project Runeberg -  Karl XII. Omstörtningen i Östeuropa 1697-1703 /
41

(1902) [MARC] Author: Harald Hjärne - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

löften åt olika håll, allt efter som det lämpade sig för tillfället, men
ingalunda drog i betänkande att utbyta sina ingångna förpliktelser
mot nya, som icke heller voro afsedda att fjättra hans
handlingslust. Hans förnämsta politiska styrka låg i denna rörliga diplomati,
som till och med under detta tidehvarf saknade sitt motstycke.

Han mottog genast det polska anbudet och skyndade sig att
uppbjuda alla medel, som kunde främja hans val. Påfven, hvars
inflytande var mycket stort i det strängt katolska Polen, vann han
på sin sida genom sitt löfte att öfvergifva sina fäders lutherska
kätteri, hvarigenom han utan tvekan uppoffrade Saxens
protestantiska maktställning inom Tyskland. Han försökte äfven, ehuru
förgäfves, att undantränga Conti ur Ludvig XIV:s gunst, i det att han
lofvade honom sitt bistånd i ett nytt krig med kejsaren. Bättre
lyckades han i Wien, där man ändtligen trodde sig ha funnit en
värdig rival till den franske kandidaten. Genom godsförpantningar
och nya skattepålagor skaffade han sig tillgångar att bestrida de
polska röstköpen, och i brådskan slog han rent af falskt mynt till
utdelning ibland adelshopen. Samtidigt lät han sina saxiska trupper
under hvarjehanda förevändningar framrycka intill polska gränsen.
Själf begaf han sig, för att vara närmare till hands, in på
österrikiskt område, där han några veckor före den högtidliga valakten
formligen öfvergick till katolicismen.

Efter ett helt års invecklad och skiftande agitation utföll valet
så, att både Conti, som sannolikt hade vunnit de flesta rösterna,
och kurfursten, till hvars förmån de öfrige kandidaternas anhängare
ändrade sina sympatier, utropades till konung af hvar sitt parti
(juni 1697). August II, såsom kurfursten kallade sig på Polens
tron, hann emellertid före med kröningen, och när Conti ändtligen
på hösten med en liten fransk eskader anländt till Danzig, hade de
fleste af hans anhängare öfvergifvit hans sak såsom förlorad,
oaktadt de i början talat om att med vapenmakt häfda hans rätt mot
den saxiske inkräktaren. Efter Contis afresa inledde återstoden af
hans parti underhandlingar med August, som blidkade sina
motståndare genom politiska löften, äfvensom utdelning af penningar och
ämbeten. På våren 1698 hade han vunnit allmänt erkännande,
hvarefter han beredde sig att återupptaga kriget emot turken. Han
ville inviga sin regering med Moldaus eröfring och på samma gång
undvika att hemsända sina saxiska trupper, med hvilkas tillhjälp
han ämnade befästa och utvidga sin makt i Polen.

Under den långvariga valstriden hade de polska vapnen helt
och hållet hvilat, och kejsarens trupper hade ensamma burit krigets
ansträngningar. Lika litet bistånd hade blifvit lemnadt af Ryssland,
som för öfrigt under hela kriget uteslutande sökt göra eröfringar
på egen hand i de trakter, där turkarnes stridskrafter voro svagast,
medan bundsförvanterna sysselsatte fiendens hufvudmakt på krigets
farligare skådeplatser.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:54:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhkarl12om/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free