Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
adelsrepubliken. Deras plundringar och vapenbragder i Ryssland och
sedermera äfven i de österrikiska arfländerna, dit åtskilliga skaror
vid trettioåriga krigets utbrott sändes såsom hjälptrupper åt
kejsaren och katolska ligan, ökade deras själfförtroende och gjorde dem
allt trotsigare mot öfverheten, hvars anseende samtidigt sjönk i följd
af svåra motgångar vid ansträngningarna att afvärja turkiska anfall.
Den ena resningen aflöste den andra, och vid århundradets midt
utbröto de egentliga stora kosackkrigen, som tillika utgjorde en
reaktion emot magnaternas förtviflade försök att påtvinga den ukrainska
allmogen polsk träldom och romersk tro. Lillryssland skilde sig
från polska kronan och sträfvade efter politisk själfständighet, först
med tatarernas, sedan med moskoviternas understöd. Genom ett
fördrag af 1654 erkändes tsarens öfverhöghet, dock med uttryckligt
förbehåll af full inre själfstyrelse utan inblandning af hans
ämbetsmän och trupper.
Därmed upphörde likväl ingalunda oredan. Medan moskoviter
och polackar i åratal kämpade utefter hela gränsen emellan de båda
rikena, sönderslets Lillryssland af våldsamma partifejder.
Kosackerna, som tillegnat sig de polska godsen, ville i sin ordning
uppträda som en härskande adel, och deras höfdingar täflade inbördes,
om högsta makten. Från moskovitisk sida kränktes det ingångna
unionsaftalet, och oviljan emellan de båda ryska folkgrenarna
uppblossade till ett formligt nationalhat. Man sökte nye beskyddare än
i Karl Gustaf af Sverige, än i tatarkanen, än i sultanen själf.
Omsider afslöts emellan tsaren och Polen 1667 ett vapenstillestånd, i
kraft hvaraf Lillryssland delades emellan de båda större staterna, så
att landet öster om Dnepr jämte staden Kiev på högra sidan skulle
komma under det moskovitiska väldet, som dessutom återfick det
förlorade Smolensk och andra områden i Vestryssland. Men
därefter inblandade sig turkarne på allvar. De eröfrade en stor del af
det polska Lillryssland, där månge kosacker afföllo till deras fanor.
Sedan öfvergingo de Dnepr, och sålunda invecklades på 1670-talet
för första gången det moskovitiska väldet i omedelbar strid med det
osmanska. Oaktadt flere framgångar föredrog dock sultanen att
utrymma det nästan ödelagda landet, när han på Frankrikes
uppfordran rustade sig till det väldiga härnadståget mot Wien.
Under dessa omständigheter hyllades tsaren ånyo inom den del
af Ukraina, hvarpå han kunde göra anspråk i kraft af fördraget
med Polen. Men den egentliga styrelsen utöfvades af
kosackhetmanen och andre höfdingar, som noga iakttogo sina rättigheter. Från
Moskva behöfde de numera ej befara så godtyckliga öfvergrepp
som förut, så mycket mindre som äfven där förvirrade partistrider
utbröto.
År 1682 utropades med patriarkens understöd den tioårige
Peter Alexejevitsch till tsar af ett bojarparti, som förnämligast
bestod af hans mödernefränder och deras anhängare, till största delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
