Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på hans starka kroppskrafter och hela lifvet igenom röjde sina
verkningar i täta sjukdomsanfall och nervkriser. Men han vann
åtminstone den fördelen framför sina företrädare, att han också tidigt
kom i beröring med människor af olika lefnadsställning och
härkomst utan att fjättras af den gammalryska hofetikettens regler.
Den gård, där han bodde med sin moder, låg ej långt från »tyska
köpingen», och ehuru han knappast före systerns störtande deltog i
dess sällskapslif, gjorde han dock redan förut bekantskap med några
främmande handtverkare och militärer. Under sådan ledning roade
han sig emellanåt med båtbyggnader och båtfärder på närbelägna
mindre vattendrag och företog vapenöfningar och utmarscher med
ett par truppafdelningar, som värfvades af hans släktingar icke blott
till hans förlustelse, utan äfven till säkerhet emot plötsliga öfverfall
från det misstrodda regeringspartiets sida. Dessa tidsfördrif, som
ingalunda hade till syfte att skapa en ny krigsmakt till lands och
sjös, omväxlade under hans uppväxt med allt vildare lustbarheter.
För att han skulle vinna någon stadga och tillika få starkare stöd
ibland adeln, förmäldes han af sin moder vid sexton års ålder med
en några år äldre dotter till en hofman, som var befryndad med
flere inflytelserika bojarätter. Den kort efteråt genomförda
statshvälfningen befrämjades utan tvifvel därigenom, men för öfrigt hade
Peters giftermål ringa inflytande på hans utveckling. Hans
lefnadssätt blef snart åter tygellöst, och det fria umgänget i »tyska
köpingen», där lycksökarne nu utan fruktan för de maktägande kunde
täfla om den unge tsarens gunst, invigde honom mera i allehanda
oseder än i europeisk bildning. Hans krigslekar blefvo
våldsammare och mera omfattande, men hade lika litet nu som förut någon
praktisk innebörd. Han kunde, i synnerhet efter sin moders död,
lättare tillfredsställa sin reslust och sin navigationsvurm, och hans
båda besök i Archangelsk (1693 och 1694) gåfvo honom tillfälle till
seglatser på Hvita hafvet. Men oaktadt han där med holländsk
hjälp skaffade sig några fartyg, drömde han ännu icke om att
upprätta en verklig örlogsflotta.
Under tiden brydde man sig icke om att på allvar fortsätta det
heliga kriget emot de otrogne. Golitsyns motgångar hade grundligt
afskrämt de styrande från att följa hans exempel, ifall de på något
sätt kunde slippa ifrån ett så vådligt äfventyr. Enär samtidigt
äfven polackarne hade tröttnat vid kriget, blefvo tatarerna så
öfvermodige, att de gång på gång förnyade sina härjningståg till
gränstrakterna. Regeringen i Moskva skickade sändebud till Krim för att
underhandla om fred, men fick till svar, att kanen ej kunde nöja
sig med mindre än den stadgade tributens ordentliga erläggande för
de år, då dess betalning blifvit inställd, och för framtiden, äfvensom
full lösen för de fångar han tagit under kriget. Förgäfves begärde
ryssarne understöd så väl i Wien som i Warschau, där det
förebråddes dem, att de försummat sina förbundsplikter genom att ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
