Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tsar Peter hade annat att tänka på än att förbereda ett nytt krig.
Han var fullt sysselsatt dels med streltsernas grymma bestraffning,
hvarvid han själf jämte sina förtrogne rent af förrättade bödelstjänst,
dels med fortsatta skeppsutrustningar i Voronesch för det turkiska
kriget, som alltjämt låg honom mest om hjärtat. Han befann sig i
en ytterst både retad och uppskrämd sinnesstämning, som han
förgäfves sökte döfva genom vilda dryckeslag. Allra mest misstrodde
han sina närmaste. Han skärpte bevakningen öfver sina systrar,
inspärrade sin gemål i ett kloster, öfveröste sina rådsherrar och
generaler med beskyllningar och hotade stundom till och med sina
mest omtyckte gunstlingar med värjan i hand. Han kände väl till
de rykten, som gingo bland folket, att han under sin vistelse i
utlandet afsvurit sin tro och antagit kätterska seder, att han måhända
ej ens var den rätte Peter Alexejevitsch, utan en tysk bortbyting,
som, i likhet med de falske Demetrierna, usurperat den aflifvade
tsarens namn och värdighet. För att kväfva alla stämplingar ibland
stormännen, som kunde känna sig frestade att träda i spetsen för
det allmänna missnöjet, tvang han dem att raka sina skägg och
ikläda sig europeisk dräkt, hvarigenom de förvandlades mot sin vilja
till hans medbrottslingar i de främmande sedvänjor, som väckte så
mycken anstöt hos den fäderneärfda fromhetens anhängare.
Förgäfves har man sökt härleda dessa Peters första sällsamma
»reformer» ur en medveten plan att lyfta sitt folk till en högre
bildningsståndpunkt. Däremot förklaras de lätt nog i sammanhang med
den upprörda sinnesstämning, hvari han befann sig efter
streltsernas uppror, och de sakna icke föredömen från andre ryske och
orientaliske envåldshärskare under liknande omständigheter. Han kände
sin makt svikta, sitt lif i fara, och han såg sin enda räddning i
hänsynslösa skräckmedel och öppet trots mot sina fienders förtal och
anslag. Klädedräktsändringen var liksom ett försök att pröfva, hur
långt han kunde genomdrifva sin vilja. När stormännen utan att
våga något motstånd böjde sig för det förhatliga påbudet, gick han
allt våldsammare till väga äfven emot massorna. Han utsträckte
samma befallningar till alla undersåtar, men tillämpningen mildrades
snart därhän, att de, som föredrogo att behålla sitt skägg och sina
kaftaner, sluppo undan med att erlägga särskilda afgifter och bära
ett skattemärke, som af menige man med fasa betraktades såsom
Antikrists stämpel. Sålunda skrämde Peter de motsträfvige till lydnad,
äfven när hans förordningar syntes obegripliga och rent af gudlösa,
på samma gång som han häfdade sin makt att efter godtycke
afkräfva folket nya pålagor, som snart efterföljdes af ännu drygare i
mångfaldiga former. Men hela sin regering igenom hade han att
kämpa emot ett af gammaldags trosnit underhållet missnöje, som
endast kunde tyglas af en växande och ständigt beredd krigsmakt.
En lysande seger öfver de otrogne måste förefalla honom bäst
egnad att beslå bakdantarne med lögn och återupprätta hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
