Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungarnes namn, framträder tydligt såsom en frukt af Fredrik IV:s
brådska och Augusts påpasslighet.
I detta fördrag är det ej längre fråga blott om en saxisk
diversion mot Lifland till stöd för Danmarks rättskraf emot Holstein, utan
om ett vidtutseende anfallskrig emot Sverige i syfte att återtaga allt
hvad det fordom eröfrat från så väl Polen som Danmark. Själfva
tiden för krigets begynnelse utsattes i traktaten. Konung August
skulle anfalla Lifland i januari eller februari, hvarefter konung
Fredrik på våren skulle till lands och sjös öppna fientligheterna ej blott
i Holstein, utan äfven emot själfva Sverige. Den enda ytterligare
säkerhet, som Danmark erhöll, bestod däri, att fördraget ej skulle få
förpliktande kraft, innan konung August tillförsäkrat sig och sin
bundsförvant om tsarens medverkan samtidigt med det saxiska
anfallet mot Lifland.
Emellertid hade enligt de saxiske statsmännens förslag general
Carlowitz ånyo blifvit affärdad såsom sändebud till Moskva. Han
var, liksom Flemming i Dresden, bemyndigad att omedelbart
ratificera den traktat, som han lyckades uppgöra med tsaren. Han hade
med sig Patkul, äfven nu under falskt namn, och den lifländske
agitatorns vidtsväfvande framtidsspekulationer och krigsifver spåras ej
blott i de inlagor, som framlemnades till tsaren, utan äfven i den
beredvillighet, hvarmed den saxiska beskickningen fogade sig efter
tsarens betänkligheter blott för att, kosta hvad det ville, draga honom
in i det tillämnade förbundet.
Från Patkul härstamma förmaningarna till tsaren att ej släppa
ur händerna det tillfälle, som nu yppade sig för honom att för
Rysslands framtida uppblomstring och makttillväxt fatta »fast fot vid
Östersjön». Peter själf hade aldrig någonsin förut röjt en tanke ditåt.
Men det antogs, att han skulle känna sig smickrad af att höra,
huruledes man trodde honom om att på detta sätt göra sig till herre
öfver handeln emellan Orienten och Europa, skapa en ny sjömakt
i Östersjön och upprätthålla jämvikten emellan Frankrike och dess
rivaler såsom en »med kristenhetens ansenligaste öfverhufvud fullt
jämbördig potentat.» Tillika fortsatte Carlowitz sin förra taktik att
påminna tsaren om de förpliktelser, som han en gång för alla
åtagit sig till konung Augusts förmån redan vid mötet i Rawa, och
särskildt om den nu utarbetade anfallsplanens fullkomliga
öfverensstämmelse med hans egna därom framkastade förslag. Det danska
sändebudet deltog i dessa öfvertalningar och påtryckningar och gjorde sitt
bästa att försäkra tsaren om Danmarks uppriktighet, liksom ock att
i sina bref till sin herre lifligt utmåla tsarens krigslystnad mot
Sverige.
Det dröjde dock ända till långt fram i november, innan
allianstraktaten med konung August undertecknades af tsaren, och dess
innehåll motsvarade ingalunda de förväntningar, som lifvat de
främmande diplomaterna. Peter hade omsider öfvertygat sig, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
