Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungens dödsbädd. Inom tyska riket började de mindre makterna
ordna sig i skilda läger under de stora rivalernas påtryckning.
Medan kampen pågick i Norden, hade redan tvenne viktiga förbund
blifvit ingångna. Kejsaren hade vunnit Brandenburg på sin sida
genom löfte om den preussiska konungakronans erkännande, och
Frankrike hade för sin räkning konsoliderat de wolffenbyttelska
velfernas och andre furstars sammanslutning. Ännu betydelsefullare
måste det vara att försäkra sig om den saxiska krigsmakten eller
den svenska eller båda. Det var en täflan om bundsförvanter för
det blifvande kriget, men en täflan, som naturligtvis klädde sig i
fredsmäklingens former. Att välja den ena af de täflande makterna
till medlare var det samma som att ohjälpligt bryta med den andra
och att bereda sig på dess motstånd vid fredsverket.
Diplomaterna nöjde sig ej med sina framställningar till kansliet
i Stockholm. De uppsökte konungen själf i hans tillfälliga
resekvarter och följde efter honom, hvart han for. Med orubblig
artighet förunnade Karl dem de begärda audienserna, men visade
förslagen ifrån sig till vederbörlig behandling. Efter vanligheten delades
de svenske statsmännens sympatier åt franskt eller österrikiskt håll.
Till båda partiernas bekymmer stod konungen fast vid sin
neutralitetspolitik. Han afslog Frankrikes fordran på garanti för det
spanska delningsfördraget. Han lyssnade likgiltigt till kejsarens
protester mot samma fördrag. Emot fredsmäklingen ställde han
fortfarande sin egen fordran på makternas bistånd i kraft af deras
garanti för den af August kränkta Olivatraktaten. Han ställde sig
därmed utanför deras egna inbördes tvister och nödgade dem att
röja sitt spels fåfänglighet. Ingendera ville blottställa sig själf för
Sveriges skull, men båda ville locka Sverige till att taga parti, huru
det än sedan månde gå med fredsmedlingen mellan Sverige och
Polen. För Ludvig XIV åtminstone var det ingen hemlighet, att
August behöfde det svenska kriget såsom förevändning att
kvarhålla sina saxiska trupper inom polska republikens område eller vid
dess gränser.
Det efterhängsna franska sändebudet afspisades ändtligen med
en uppfordran, att hans herre skulle lemna Sverige hjelptrupper för
ett angrepp genom norra Tyskland emot Saxen. Svaret kunde icke
blifva annat än nekande, och därmed förföll denna plan, som ifrigt
tillstyrktes af hertigen af Holstein, men väckte stort bekymmer hos
sjömakterna, emedan den europeiska krigslågan då lätt skulle i
förtid tändas och utbreda sig på tysk mark. Äfven de fleste svenske
statsmännen, framför allt Bengt Oxenstjerna, voro emot ett sådant
företag. Om Karl XII någonsin på allvar varit böjd därför, så
rättade han sig efter sin gamle rådgifvares skäl, som vägde så
mycket tyngre på grund af de sedan flere månader allt oftare
uppdykande ryktena om ett fredsbrott äfven med Ryssland. I sådant
fall måste konungen ovillkorligen vända sina vapen mot öster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
