- Project Runeberg -  Karl XII. Omstörtningen i Östeuropa 1697-1703 /
100

(1902) [MARC] Author: Harald Hjärne - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

timmar bakom åtskilliga lägerhyddor och sammanförda trossvagnar.
Där försvarade de sig till kvällen, då anförarne erbjödo kapitulation
på nåd och onåd. Deras anhållan beviljades genast af konungen,
som nu hunnit eröfra de ryska batterierna äfven framför staden
och uppföra kanoner på en höjd, hvarifrån förbindelsen emellan
fiendens båda flyglar behärskades. De öfverlefvande ryssarne på
högra flygeln fingo med sina gevär tåga hem öfver bron, sedan de
aflemnat sina fanor och kanoner. Deras generaler, som väl
knappast hade lust att visa sig för tsarens ögon efter nederlaget,
stannade i fångenskap.

Medan striden ännu pågick, hade konungen skyndat från den
ena truppen till den andra för att utdela order och uppmuntra
officerare och soldater. Det berättas, att han tog miste om en genväg
och red ner sig i ett kärr eller en grop, men omedelbart därpå
ilade vidare på en ny häst och med blott en stöfvel. Så mycket
han än blottställde sig, förblef han oskadd, men efter slaget fann
man en kula i hans halsduk. Genom hans personliga närvaro än
här, än där, bevarades det nödtorftiga sammanhanget i hären under
den orediga kampen. Ty äfven den svenska krigstukten slappades,
sedan angreppets värsta fara var öfverstånden. Hungrige och
törstige soldater, som dittills motstått alla frestelser, kastade sig nu
utan tillstånd öfver hvad som fanns till hands i det eröfrade lägret.
Villervallan blef så stor, att svenska regementen i mörkret af
misstag sammandrabbade med hvarandra. Med möda återställdes
ordningen, så att trupperna kunde, tryggade mot öfverrumpling, i fasta
ställningar emellan staden och det ryska lägret njuta några
timmars hvila.

Det var konungens afsikt att därefter återupptaga kampen med
fiendens ännu obesegrade venstra flygel. Men redan i
dagbräckningen sände dess befälhafvare, general Weide, bud, att äfven han
var beredd till obetingad kapitulation. Blott en del af hans
trupper hade råkat ut för Vellingks anfall; de skrämdes sedan af rykten
om den öfriga härens nederlag, och måhända rymde många af dem
under natten öfver den södra bron. Sedan kapitulationen blifvit
beviljad, fingo de återstående under dagens lopp lemna ifrån sig
sina gevär och emellan de uppställde svenska soldaterna marschera
sin väg öfver den norra bron.

Segern var fullbordad, en krigslyckans belöning åt tapperheten
och den klara beräkningen, som ej lät hejda sig af en ännu föga
stridbar fiendes inbillade öfvermakt. Svenskarnes förlust utgjorde
omkring 700 döde och 1,200 sårade. Ingen tillförlitlig beräkning
af de stupade eller drunknade ryssarnes antal gjordes å någondera
sidan; det kan uppskattas till ungefär 12,000 man. Utom det högre
befälet behöllos inga fångar, hvilkas hopsamling endast skulle ha
röjt den svenska härens fåtalighet och försvårat dess underhåll.
Jämte en betydlig krigskassa och en dyrbar lägerutrustning föllo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:54:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhkarl12om/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free