Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
närmare 180 kanoner och mörsare i segrarens våld; bland dem
voro många, som tsaren nyligen fått till skänks af svenska kronan
för kriget emot storturken.
När den uppseendeväckande nyheten gick öfver Europa, var
den politiska ställningen redan ytterligare spänd, emedan det blifvit
bekant, att Ludvig XIV efter någon tids tvekan trots alla traktater
antagit det testamente, som gjorde hans sonson, hertig Filip af
Anjou, till herre öfver hela spanska väldet efter Karl II:s död (den
1 november, n. st.). Frankrike stod i begrepp att med sin
slagfärdiga här genomdrifva testamentets verkställighet. Dess
motståndare hade icke hunnit långt i sina rustningar. Kejsaren, hvars
intressen voro närmast hotade, hämmades af sina dåliga finanser.
Förhållandet mellan honom och de penningstarka sjömakterna var kyligt
i följd af hans diplomatiska missgrepp. Vilhelm III var visserligen
ändå benägen att häfda den europeiska jämvikten emot Franrike,
men han hade svårt att vinna gehör för sin politik hos de engelska
partierna, som för sina inbördes tvister sköto ifrån sig alla
utrikesfrågor och i det längsta ville hoppas, att den spanska monarkien,
äfven under en bourbonsk konung, skulle bevara sitt oberoende af
Frankrike, framför allt i handelspolitiskt afseende.
Midt i denna allmänna afväpning inför de franska anspråken
verkade Narvaslaget såsom en påminnelse, att det dock fanns en
annan krigsmakt, som var vuxen att uppträda fullt själfständigt.
Sveriges anfallskraft uppenbarade sig åter under en ny kunglig
fältherre, de svenska vapnen visade sig ej ha tagit någon rost af
den långa freden. Själfva segern betydde mindre än det sätt, hvarpå
den tillkämpats, det prof, som den svenska hären aflagt om sin
bevarade duglighet genom en ringa skaras framgång. Sådana
trupper syntes kunna nyttjas bättre på Europas slagfält än emot en
barbarisk fiende i någon vrå af den halfasiatiska östern. Sveriges
unge konung måste för framtiden hedra sig genom andra bragder
än att vidare slåss med moskoviten, hvars löjliga svaghet nu en
gång var tillräckligt afslöjad. Tsarens nybakade diplomater togos
än mindre än förut på allvar, trots sina vesterländska hofdräkter och
försök att efterapa de skolade ministrarnes listigt stiliserade noter.
Man hade ryckt på axlarna åt deras klumpiga bemödanden att
bemantla det brådstörtade fredsbrottet med att åberopa svenska
regeringens afvisande svar på tsarens klagomål öfver det förmenta
ohöfliga bemötandet i Riga, ehuru han, utan att låtsas om sin harm,
samtidigt med krigsförklaringen i Moskva affärdat ett nytt sändebud
med fredsförsäkringar till konung Karl. Men de utsatte sig och sin
herre för än värre ironiska antydningar, när de enligt uppdrag
sökte bortförklara tsarens flykt ur sitt läger och framställa hans
härs nederlag såsom ett vittnesbörd om svenskarnes svekfullhet.
Det var ej Karl XII ensam, som ringaktade den ryska makten.
Hans uppfattning delades af hela Europa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
