Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjömakternas och kejsarens sold för kriget mot Frankrike. Trots
hofvets misshushållning minskades sålunda äfven folkets skattebördor,
men därmed var Danmark för lång tid nästan afväpnadt i norra
Europa, ty den »landmilis», som till en viss ersättning uppsattes
genom utskrifning, kunde blott nödtorftigt förslå till rikets försvar.
Karl XII hade fria händer att med sin hufvudmakt öfverväldiga
saxarne i Kurland. Under vintern och våren hade han
sammandragit ett stort antal trupper till särskilda orter inom
Östersjöprovinserna och vid finska gränsen. De uppskattas till omkring
30,000 man utom 18,000 man, som stodo under konungens eget
befäl i sydöstra Lifland. Garnisonerna i Riga, Reval, Narva och på
de många små slotten, som sedan medeltiden kännetecknade dessa
landskaps försvarsorganisation, voro synnerligen manstarka och väl
försedda med alla krigsförnödenheter. Vid framryckningen
kvarlemnades Schlippenbach söder om Dorpat med 8,000 man för att,
jämte en liten eskader på Peipussjön, bevaka gränsen mot
ryssarne. Men äfven han kunde längre fram deltaga i anfallet, om
allt ginge efter uträkning, liksom Cronhjort från Ingermanland och
Horn från Narva. Det berodde på, om konungen lyckades
tillintetgöra den saxiska hären. I sådant fall ämnade han från Kurland
vända sig mot Pleskov och utsträcka sina nya vinterkvarter äfven
inom ryskt område.
Det är knappast troligt, att Karl XII hade någon tillförlitlig
kunskap om den emellan August och Peter aftalade fälttågsplanen.
I hvarje fall var dock hans egen så anlagd, att dess fullständiga
genomförande måste helt och hållet korsa fiendens afsikter. Medan
saxarne ännu lågo kvar i sitt läger omkring Kokenhusen, ville han
hinna fram till Riga och där gå öfver Dynafloden. För detta
ändamål hade han långt i förväg befallt Dahlberg att göra i ordning
en tillräcklig mängd flottar, båtar och pråmar med tillhörande
plankskärmar och andra skyddsanstalter. På andra sidan älfven skulle
han sedan ha kunnat afskära fienden återtåget till Preussen eller
Littauen och öfverfalla honom i hans vinterkvarter. Den största
skyndsamhet var därför af nöden. August visste ej heller af
någonting och ansåg sig ha god tid till operationerna mot Riga i augusti.
Men för säkerhets skull hade han i Warschau vid midten af juni
gifvit ett nyankommet holländskt sändebud i uppdrag att begifva
sig till Karl XII:s läger och inleda en ny fredsmäkling, som alltid
kunde medföra något uppskof.
På sin födelsedag den 17 juni bröt emellertid Karl XII upp
och tågade åt sydvest i raska dagsmarscher öfver Walk, Wolmar
och Wenden. När man i det saxiska lägret fick underrättelse om
hans uppbrott, tog man först för gifvet att anfallet gällde
Kokenhusen, som därför ytterligare förstärktes med nya förskansningar
och batterier. Längre ned utmed floden ända till Rigas grannskap
funnos redan förut åtskilliga mindre skansar jämte det eröfrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
