Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hjälpmedel för egna syften nödgades han göra sig till vapendragare åt
andra makter. Hans soldater kämpade redan under kejsarens fanor
i norra Italien, där de första vapenskiftena sommaren 1701
föranleddes af Frankrikes ifver att i förväg bemäktiga sig hertigdömet
Milano. Under den följande vintern fogade han sig äfven efter
sjömakternas uppfordringar och öfverlät till dem än flere regementen
mot rundliga subsidier, som han ovillkorligen behöfde för sina
finansers nödtorftiga reglering. Preussen afrustade således till en viss
grad, liksom Danmark, i egenskap af nordeuropeisk makt, ehuru
dess ansträngningar att fylla den inhemska härens luckor genom
utskrifna miliser voro mera energiska och hade större betydelse i följd
af dess besittningars sammanhang med den förnämsta
krigsskådeplatsen.
Förberedelserna till den stora vesteuropeiska kampen tryckte
sin prägel på hela Europas politiska maktgruppering. Sjömakternas
diplomati, ledd i främsta rummet af Vilhelm III, hade redan i det
närmaste fullbordat sitt arbete, när ändtligen äfven folken i
Nederländerna och England klarare varsnade hvad de franska planerna
inneburo. Ludvig XIV drog öfver på sin sida kurfursten af Bäjern,
som sedan flere år innehade ståthållarskapet öfver spanska
Nederländerna, och förmådde honom att insläppa franska trupper i de
gränsfästningar, som holländarne ägde traktatsenlig rätt att besitta
för sin säkerhet emot ett plötsligt franskt öfverfall. Han lät sin
sonson, den nye spanske konungen, utfärda privilegier för franske
undersåtars handel i de amerikanska kolonierna, hvarifrån
sjömakternas köpmän förblefvo utestängde. Han rågade sina utmaningar
genom att efter den landsflyktige Jakob II:s död högtidligen hälsa
hans son såsom legitim konung af Storbritannien och Irland
(september 1701), oaktadt Rijswijkfreden uttryckligen stadgade Vilhelm III:s
erkännande från Frankrikes sida och engelska parlamentet helt
nyligen genom en särskild lag reglerat den protestantiska tronföljden
till hannoverska husets förmån. Men samtidigt afslöts i Haag den
mot Frankrike riktade trippelalliansen emellan kejsaren och
sjömakterna, och när konung Vilhelm återvände till England, visade sig ett
sådant omslag i folkstämningen, att han icke behöfde frukta något
parlamentariskt motstånd mot de ingångna rustningsförpliktelserna
och subsidiefördragen. Lojala adresser från olika trakter af landet
uppfordrade honom att afvärja Frankrikes öfvergrepp, och efter
underhusets upplösning ådagalade omvalen, att båda partierna
kappades om att häfda en afgjord krigspolitik.
För dess framgång syntes det vara ett väsentligt villkor, att
man finge en öfverfältherre, som både genom sin rang och genom
pröfvad förmåga kunde samla den »stora alliansens» olikartade
stridskrafter till eftertryckligt uppträdande mot Frankrikes enhetligt
verkande militärmakt. Konung Vilhelm själf var sjuklig och
misströstade om att kunna uthärda nya krigsmödor, men han fäste sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
