- Project Runeberg -  Karl XII. Omstörtningen i Östeuropa 1697-1703 /
120

(1902) [MARC] Author: Harald Hjärne - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som sålunda utbildades till stater med ordnad förvaltning, under
det att själfva riksförfattningen förtvinade till ett tomt sken. De
polske och littauiske magnaterna besjälades af samma sträfvan, men
de hade icke kommit så långt, när utvecklingen afbröts genom
andra öfvermäktiga inre och yttre inflytelser. Emellertid hade ätterna
Sapieha, Radziwill, Wisniowiecki, Potocki och åtskilliga andra
uppnått en ställning, som i viss mån kunde jämföras med de tyska
furstehusens, innan dessa konsoliderat sina territorier genom
förstfödslorättens införande och den tjänstpliktiga adelns förvandling
till undersåtar i politisk mening. Äfven de polske stormännen voro
någonting för mer än blott och bart godsägare af hög börd och
ofantlig rikedom. De höllo lysande hof på sina slott med följen af
fattigare adelsmän, som tjänade vid deras taffel och i deras stall,
förvaltade deras gårdar och understödde deras politik allt efter
behof med sina röster eller sina vapen. De hade underlydande
städer, kyrkor och äfven här och där skolor och akademier. De
värfvade egna regementen af kosacker, valacker eller tyske legoknektar,
byggde fästningar och skaffade sig kanoner. Republiken, liksom
»det heliga romerska riket», var på god väg att förbytas till ett
konglomerat af själfständiga och täflande furstendömen.

Men ehuru magnaterna i sina inbördes förbund eller tvister
bestämde det offentliga lifvets förvirrade skiften, så kunde de icke
afstänga sin krets för uppkomlingar eller alldeles ohöljdt uppträda
för egen räkning. Enligt polsk rätt delades de stora godsen
emellan arfvingarne och öfvergingo äfven på kvinnolinjen; blott några
få »ordinatier» eller fideikommisser funnos, om hvilkas arfföljd
ofta partistrider utbröto, som sysselsatte hela landet och föranledde
vidlyftiga riksdagsdiskussioner. Hvarje storman måste därför själf
ytterligare förkofra och befästa det ekonomiska underlaget för sin
maktställning. Förmånliga giften, förvärf af kronogods och
ämbeten, med hvilka betydliga inkomster voro förenade, kräfdes för att
ej nedsjunka till en lägre grad af anseende och inflytande.
Magnatställningen var blott faktisk och sällan tryggad i sin fulla
omfattning för mer än innehafvarens lifstid. Äfven om de förnämsta
ätterna, som för öfrigt ej ens hvar för sig höllo tillsammans i
endräkt, lyckades bevara sin öfvervikt, så växlade likväl i olika
släktled medlemmarnes besittningar och därmed äfven deras maktsfärer.
Dessutom framträdde ständigt nye män, som genom liknande medel
tillkämpade sig erkännande och makt i jämbredd med de af ålder
frejdade namnens bärare. Så snart de sociala förutsättningarna
voro för handen, berodde det blott på personlig tilltagsenhet att
intränga i de ledande herrarnes krets. Det var en rättsgrundsats,
som ingen vågade bestrida, att alla polske adelsmän såsom sådana
voro födde jämlikar och de hälsade hvarandra alla med
brodersnamnet, så starkt än skillnaderna emellan rike och fattige,
husbönder och tjänare, beskyddare och klienter gjorde sig gällande i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:54:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhkarl12om/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free