- Project Runeberg -  Karl XII. Omstörtningen i Östeuropa 1697-1703 /
138

(1902) [MARC] Author: Harald Hjärne - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Vid midten af februari tog konungen sitt högkvarter på
herrgården Bielowice, ej långt från den samogitiska staden Rosiemie.
Han stannade där en tid för att låta trupperna hvila ut efter de
besvärliga marscherna och förbereda sig för sommarfälttåget.
Underhållet var rikligt, och landet indelades för rekvisitionerna i vissa
distrikt, hvilkas leveranser emot ordentliga kvitton upptogos af
öfverstarne och utjämnades i mån af befolkningens tillgångar.
Bördorna voro dryga och väckte naturligtvis adelns missnöje, men
inverkade så mycket starkare på partiställningen i hela Polen.

Riksdagen hade sammanträdt i Warschau vid jultiden och fick
ett helt annat förlopp än konung August hade väntat. Det lyckades
ej att göra Sapiehapartiet förhatligt såsom medbrottsligt i den
svenske konungens invasion och detronisationskraf. Huru lojala än
sommarens landtdagar månde ha visat sig, så hade likväl den
verkligen började invasionen åvägabragt ett fullständigt omslag.
Anklagelserna riktades icke mot Karl XII:s vänner, utan mot August och
den littauiska adeln, som genom sitt beteende ådragit republiken ett
farligt krig och kränkt unionen genom själfsvåldiga konfederationer
till de kungliga enväldesplanernas befrämjande. Landtbådshuset ville
ej veta af några försvarsrustningar, utan påyrkade, att en
deputation i republikens namn skulle afsändas till konung Karl för att
bjuda honom förlikning. August måste finna sig däri, att en
kommission under primas’ ledning dikterade obetingad upprättelse åt
bröderna Sapieha, som skulle genast återfå alla sina ämbeten och
gods, under det att deras motståndare hänvisades att göra sina kraf
gällande inför de vanliga domstolarna. För att åtminstone
åstadkomma någon jämvikt ville konungen utdela några lediga ämbeten
åt det motsatta partiets ledare, men föranledde därigenom endast
nya utbrott af förbittring. Just då anlände ett nytt bref från Karl
XII till kardinal Radziejowski, skrifvet i början af januari. Det
föredrogs på riksdagen och befanns innehålla hans tillkännagifvande,
att Oginskis uppträdande nödgade honom att låta sina trupper
inrycka i Littauen. Därmed hade man fått ett autentiskt vittnesbörd
om de littauiske orostiftarnes försyndelse mot republikens fred.
Förhandlingarna om den föreslagna uppgörelsen afbrotos, och
Sapiehapartiet höjde sina fordringar vida därutöfver. En af dess
förnämsta anhängare förklarade sig under skarpa utfall mot konungen
inställa riksdagens verksamhet, om dessa fordringar ej genast
beviljades och tillika fred afslötes med Sverige. En allmän villervalla
uppstod, och riksdagen sprängdes, utan att någonting blifvit
afgjordt.

Det var ett svårt nederlag för konung August. I stället för
att rycka ständerna med sig i patriotisk hänförelse mot den
öfvermodige svensken hade han åter dragit deras häftigaste vrede öfver
sig själf. Hans eget parti bland adeln var förvirradt och
splittradt; de samogitiska ombuden yrkade ifrigast på Oginskis

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:54:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhkarl12om/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free