Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ansökan om bistånd. Tsaren sände dem några tusen kalmucker och
kosacker, äfvensom ett större penningelån, som han lofvade
efterskänka, ifall de ginge anfallsvis till väga emot den svenska hären.
Sålunda började äfven han, liksom Karl XII, ingripa i de polska
förvecklingarna, som öppnade den stora krigsskådeplatsen för alla
medtäflare om herraväldet öfver den europeiska östern. Men
samtidigt fick han också en annan tillskyndare, som ännu bättre
förstod att inskärpa hvad som var af nöden för den ryska politikens
och krigsmaktens framgång.
Patkul, som blifvit sårad under sommarfälttåget i Kurland, hade
efter sitt tillfrisknande från Warschau begifvit sig till Breslau, där
han en tid sysselsatte sig med att författa och utgifva stridsskrifter
mot svenska regeringen angående sin högmålsprocess. Före afresan
dit hade han för ryska sändebudet beklagat sig öfver den
otacksamhet, som vederfarits honom i konung Augusts tjänst. Genom
sitt själfmedvetna och hänsynslösa uppträdande hade han stött sig
med några af de saxiske statsmännen, som efter motgångarna i
Lifland utmålade honom såsom en ovederhäftig projektmakare. Han
misströstade om möjligheten att intaga en ledande ställning med
stöd af konungens förtroende, och det var därför med stor glädje,
som han på senhösten mottog tsarens inbjudan att öfvergå i rysk
tjänst. Innan han i början af februari 1702 lemnade Warschau för
att öfver Kiev resa till Moskva, och innan han ännu hade något
slags fullmakt att uppträda å tsarens vägnar, var han nog djärf att
skriftligen uppfordra konung August till bestämdt svar på sådana
frågor, som huruvida han beslutit sig för att under årets fälttåg
tillgripa offensiven emot svenskarne eller i motsatt fall ville
öfverlåta en stor del af sina trupper åt tsaren, så länge kriget räckte,
och biträda honom vid värfningar af tyska regementen. På dessa
pockande spörsmål fick Patkul för tillfället intet besked; de bidrogo
knappast att göra honom mer omtyckt vid saxiska hofvet.
I Moskva mottogs han synnerligen väl och anställdes med hög
lön och rang såsom ett slags militärisk och politisk rådgifvare i
allmänhet. Han fick till och med en officiell rysk hedersupprättelse
därigenom, att de svenska domstolsutslagen emot honom brändes
offentligen och enkannerligen i de svenske krigsfångarnes närvaro
såsom ett slags repressalier för ett liknande förfarande i Stockholm
med hans egna stridsskrifter. Emellertid drog han ej i betänkande
att alldeles underkänna den ryska härens krigsduglighet. Han
förklarade, att tsaren aldrig kunde få några trupper, som vore i stånd
att på allvar mäta sig med de svenska, så framt han ej inkallade
framstående generaler och andre högre officerare, som kunde
uppfostra ett användbart inhemskt befäl och införa en ordentlig
krigstukt. Han gaf själf förslag på åtskilliga sådana läromästare bland
sina bekanta i Tyskland, men framhöll med stor skärpa, att det vore
lönlöst att inbjuda dem, om de ej tillförsäkrades ett anständigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
