Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingå förbund med Polen mot Ryssland, som han för öfrigt
oberoende däraf ämnade själf angripa efter vunnen satisfaktion i Polen
på sin nuvarande fiendes bekostnad.
De polske legaterna hade svårt att förena sig om något
genmäle, och efter några dagars dröjsmål trädde den svenska hären
åter i marsch mot Warschau, förstärkt med nyankommet kavalleri
och artilleri från Kovno och delad på två kolonner. Den ena med
den kungliga staben, hertigen af Holstein och fältkansliet, gick öfver
Narewfloden vid Tykocin, på gränsen emellan Littauen och Polen,
»en liten, men af judar väl bebyggd stad» under Sapiehaättens välde
och med ett slott, som var skyddadt af omgifvande moras och
under Karl Gustafs krig länge hållits besatt af en svensk garnison.
Till den andra kolonnen, under general Spens, som tågade några
mil från den förra, troligen närmare Bug, slöt sig konungen snart själf
för att ej vidare besväras af legationen, som envist följde efter
fältkansliet under oupphörliga skarpa protester mot det fortsatta
intrånget på republikens mark. Då det förspordes, att saxiska
trupper visat sig omkring det för samfärdseln från Polen åt öster
viktiga Brest Litevski (på polska Brzesc) vid mellersta Bug, skyndade
Karl dit med sina drabanter och lyckades bemäktiga sig staden, som
saxarne hade utrymt vid ryktet om hans annalkande.
Framryckningen var således tryggad mot alla angrepp i flanken och ryggen.
De svenske krigarne, omkring 16,000 man, mest rytteri, väckte,
trots sina illa medfarna hästar och kläder, de åskådande polackarnes
häpnad genom sin uthållighet och disciplin, där de raskt sträfvade
framåt på landets usla och af vårvädret uppblötta vägar. Till
ytterligare förstärkning fick Mörner order att bryta upp från Vilna,
så snart han tillsammans med Kasimir Sapieha hunnit göra
Wisniowiecki oskadlig.
Ambassadörerna reste ändtligen, när den svenska hären väl var
inom själfva Polens landamären, i förväg till Warschau för att
redogöra för sitt misslyckade arbete. Konung August hade då
förmodligen redan lemnat staden och begifvit sig till Krakau. Men före sin
affärd hade han (i slutet af april) sammankallat ett senatsmöte och
under det öfverväldigande intrycket af underrättelserna om Karl
XII:s afmarsch åt vester lyckats genomdrifva alla sina önskningar
om republikens indragning i kriget. Det beslöts, att kronhären
skulle utkommenderas under den nyutnämnde storfältherren
Lubomirski, som anslutit sig till konungens parti, att de saxiska
trupperna åter skulle inkallas, adeln genast uppfordras till frivillig
krigstjänst och längre fram till allmänt uppbåd, Warschau sättas i
försvarstillstånd och förbund afslutas med tsaren och preussiske
konungen, äfvensom Olivatraktatens garanter uppfordras att inskrida
till Polens förmån. Bestörtningen var så stor, att äfven primas
och Rafael Leszczynski satte sina namn under dokumentet. Dess
bindande kraft var dock mer än tvifvelaktig, och i alla händelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
