Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfvervikt i olika delar af landet måste polackarne ansluta sig till
den ene eller den andre. Den enda utsikten för rikets samling och
inre fred berodde på svenskens eller saxarens afgjorda seger.
Karl XII försummade ej att draga så stor fördel han kunde af
fiendens nederlag. Omedelbart efter slaget skickade han en
ryttarkår i förväg att besätta den af August utrymda staden Pinczow,
dit han själf inom få dagar hann fram med den öfriga hären. Där
kvarlemnade han sina sårade krigare under skydd af en stark
garnison på slottet och tågade så vidare i raska dagsmarscher söderut
till Weichseln, som han öfvergick på en af Stenbock i hast slagen
brygga. Han visste, att August, hvars mod ej var bräckt af
motgången, lyckats samla sina förströdda trupper omkring Krakau och
ämnade draga sig åt öster till Rödrysslands rika bygder i Lembergs
grannskap efter att ha förenat sig med en ny stor saxisk
härafdelning, som tills vidare stod i Bömen och egentligen var afsedd till
kejsarens förstärkning enligt förbundstraktaten. Det var af vikt att
hindra denna förening och, om möjligt, genskjuta och tillintetgöra
Augusts redan så försvagade fältstyrka i Lillpolen.
Planen gick endast delvis i fullbordan. August erfor i tid
svenskarnes framryckning. Han ville framför allt undvika en ny
drabbning och bröt därför skyndsamt upp från Krakau, men ändrade
snart den riktning han från början inslagit och vek af åt nordvest
på vägen till Sandomir. Ej långt från saltgrufvorna i Bochnia
gäckade han med framgång den svenska rekognosceringen. Han lät
sina eftertrupper manövrera på höjderna vid synranden, liksom
utgjorde de en framskjuten kår af den antågande hären. Karl
uppställde sin här i slagordning för att möta fiendens förmenta
marschlinje. När misstaget upptäcktes, hade August redan vunnit ett
betydligt försprång åt ett helt annat håll. Att utan afbrott förfölja
honom i hans spår ansågs alltför ansträngande, enär han
förmodades uttömma alla förråder i de trakter, där han tågade fram. Då
adeln i Krakaus vojevodskap genom sina ombud afsvor all
fiendskap, föredrog Karl att tills vidare slå läger i och invid den gamla
rikshufvudstaden, som han öfverrumplade i slutet af juli trots
kommendantens försök till motstånd. Under marschen dit oroades
svenskarne af kringströfvande kosackskaror, och vid ett dylikt anfall
råkade konungen själf i lifsfära. Men sedermera tryggades
svenskarnes tillförsel, som adeln ålades att lemna mot löfte om
förskoning från plundringar, genom utsända starka afdelningar af så väl
infanteri som rytteri. Hufvudhären kunde därför hämta nya krafter
i sina kvarter och lugnt afbida de förstärkningar, som anlände från
Pommern under Gyllenstjerna. August däremot var afskuren ej
blott från saxarne i Bömen, som nu ändtligen på allvar ställdes till
kejsarens förfogande, utan äfven från Rödryssland, hvars tillgångar
han ej kunde göra sig till godo utan att vedervåga
sammanstötningar med svenskarne. Den polska kronhären hade skilt sig från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
