Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom och sökte under Lubomirski ännu så länge upprätthålla en
tvetydig mellanställning.
August hade kallat adeln till allmänt väpnadt uppbåd, men blott
från de lillpolska vojevodskapen samlades stora skaror nära
Sandomir. Företrädesvis i dessa trakter kvarlefde ännu minnena från
svenskarnes framfart på Karl Gustafs tid och folkets resning mot
det främmande oket. Stämningen var därför äfven nu ytterst
patriotisk och krigisk, och August räknade på kraftigt understöd.
Men såsom det plägade tillgå i Polen, vände sig snart förbittringen
allra mest emot de landsmän, som troddes gynna inkräktarens
planer, och det enskilda hatet begagnade sig däraf för sina syften.
Lipski, ordföranden för beskickningen till Karl XII, tystades, när
han uppträdde för att afgifva sin redogörelse, med beskyllningar
för trolöshet och nedsablades af sina personlige fiender. Hans
vänner åter sökte kasta skulden för detta våldsdåd på konungens
hemliga tillskyndan och lyckades sålunda väcka till lif det gamla
misstroendet mot saxiska och monarkiska stämplingar. Augusts
ställning blef genom Lubomirskis inflytande allt ömtåligare, ehuru han
på ett undfallande sätt helt och hållet anförtrodde sin krona åt
republikens skydd.
Emellertid kom verkligen en konfederation till stånd, sedan
konungen förpliktat sig att noga iakttaga alla republikens
rättigheter, aflägsna sina saxiska trupper efter krigets afslutning, icke
ingå några förbund utan riksdagens vetskap och icke enskildt
förhandla om fred med Karl XII. Till gengäld innebar
konfederationseden, att en hvar, som på något sätt understödde den svenske
konungen, förklarades för riksförrädare, att kronhären skulle ökas
genom ny rekrytering, att en ny beskickning skulle affärdas till
Karl XII, medan en kommission, bestående af senatorerna och
ombud från alla vojevodskapen, borde sammanträda i Warschau för att
leda förhandlingarna och bestämma fredsvillkoren. Med detta
resultat ställde August sig nöjd, mindre af militäriska än af politiska
skäl. Han litade föga på väpnad hjälp af den konfedererade adeln,
som snart skingrades till sina hemorter. Däremot hoppades han att,
stödd på dess beslut, vinna senatens medhåll och bilda en
generalkonfederation, i hvars namn han kunde fortsätta kriget såsom
republikens erkände förkämpe. Han begaf sig därför (september) med
sina saxiska trupper till Warschau, dit han sammankallade senaten
och vojevodskapsombuden, icke till en riksdag i vanliga former, utan
till ett möte för konfederationens utvidgning. Men från Storpolens
adel kom ingen med behörig fullmakt, och kardinal-primas, som låtit
förmå sig att fara till Warschau, reste snart hem igen, sedan hans
medlingsförslag blifvit tillbakavisade af August. De kvarblifne
rådsherrarne tvekade att på sitt ansvar fatta något beslut efter
konungens önskan. Mötet uppsköts tills vidare, och August fick inskränka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
