Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hären fram i oktober åter satte sig i marsch utmed Weichselns
venstra strand, vidtogos alla åtgärder, som kräfdes för att betrygga
dess underhåll och förebygga uppslitande mödor.
Krigsförnödenheterna fördes på pråmar nedför floden, och eftersom det
genomtågade landets tillgångar redan voro starkt medtagna af saxarne,
ökades förråden därigenom, att Stenbock utsträckte sina
kontributionsfordringar långt in i Rödryssland och Volynien, hvilka
landskaps adel ådagalagt en uppenbart fientlig hållning under mötet vid
Sandomir. Han framtvang äfven dess formliga underkastelse på den
sedvanliga landtdagen i Wisnia (något vester om Lemberg). Af den
förespeglade allmänna resningen emot svenskarne blef just
ingenting. Kronhären kunde af brist på understöd ej mycket uträtta
emot konungens antågande trupper och måste likaledes lemna den
förut afsöndrade svenska garnisonen i Pinczow ostörd, när nya
förstärkningar dit anlände.
Emellertid försiggick konungens framryckning långsamt, men
säkert. Först i juldagarna stod han vid Zawichost, ett stycke norr
om Sandomir, sedan han på vägen förenat sig med Maidel, som
med flere nya regementen från Riga utan svårare hinder verkställt
en djärf marsch emellan saxarne och littauerna öfver Lublin. Den
kungliga hären uppgick nu till omkring 30,000 man, för denna tid
en mycket aktningsbjudande styrka, som endast med stora
ansträngningar kunde hållas samlad till och med i ett så jämförelsevis rikt
land som Polen. Det antogs, att Karl skulle fortsätta sitt tåg till
Warschau, som August hade utrymt. Men han affärdade dit endast
Rehnsköld med tio regementen för att iakttaga förhållandena i
Storpolen och, om tillfälle yppades, äfven angripa August, under
det att Gyllenstjerna, sedan han aflemnat sina trupper vid
Krakau och återvändt till Pommern, där ordnade landskapets försvar
och utrustade en ny här. Själf gick konungen oförmodadt öfver
Weichseln och tågade till Lublin, om hvars besittning Stenbock
redan försäkrat sig. Till högkvarter utsågs (kort efter midten af
januari 1703) det närbelägna slottet Jakobowice, som tillhörde
kronfältherren Lubomirski, hvars gods äfven för öfrigt togos starkt i
anspråk för den svenska härens räkning.
För Karl XII syntes det ej så angeläget som för August och
äfven somlige af de svenske herrarne att vinna de polske
magnaternas och deras följens personliga bevågenhet. Han hade
tillräckligt lärt känna deras ombytlighet och hyste ringa aktning för deras
krigsduglighet. På deras verksamma bistånd, vare sig frivilligt eller
framtvunget, räknade han föga, utan föredrog att, i nödfall med stor
stränghet, af dem utkräfva hvad som behöfdes för det svenska
krigsfolket, som han framför allt ville »på det bästa konservera och
intet för mycket fatigera». Allra minst ville han ställa sina
krigsföretag i beroende af polackarnes växlande önskningar och inbördes
stridiga förespeglingar. Han afböjde alla fredsmäklingsförhandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
