Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att för utsikten till ett ärofullt deltagande i det stora vesterländska
kriget skjuta sin egen ouppgjorda tvist med August å sido.
I Okuniew nära Warschau fick Karl ett besök, som gjorde
honom större glädje. Det var den fjortonårige prins Karl af
Wyrtemberg, som ändtligen fått lof af sin moder att från akademien i
Genève kasta sig midt in i de sagolika äfventyren under
trosförvanternas kamp mot sarmater och moskoviter och affällige tyskar.
Sin beundrade hjältekonungs samtycke hade han vunnit redan kort
efter slaget vid Kliszow genom sin lärare, som med Stenbocks
förord lyckats besegra alla betänkligheter mot den unge krigarens
anställning, och som nu följde honom till det svenska lägret jämte en
resepredikant och flere kavaljerer efter tidens hofsed. Karl tog
honom dock strax själf under sin omvårdnad för att efter sitt humör
uppfostra honom till en vapenbroder, värdig sina oförfärade
protestantiske förfäder. »Lilla prinsen» blef från första stunden hela
härens gunstling. Ingen öfvermakt och inga vedermödor
dämpade hans stridslust, och vid Karls sida utbildade han äfven sin
militäriska skarpblick långt utöfver hvad man kunde vänta af
hans år.
De polske stormännen fingo dock ej heller alldeles försummas.
Bröderna Sapieha inställde sig åter hos konungen för att gifva
honom anvisningar om partiernas vederbörliga skötsel. Han lyssnade
till deras förespeglingar med tystlåten ompröfning. Med kardinalen
hade han ett nytt möte på Sobieskis lustslott utanför staden. Om
hvad där förhandlades dem emellan förljöds ingenting säkert Men
kardinalen lät påskina, att han vunnit en politisk seger för sina
enskilda förehafvanden, då omedelbart därefter Rehnsköld
beordrades att aftåga vesterut till vojevodskapen Rawa och Kalisz, liksom
vore meningen att med svenska vapen skydda de ärkebiskopliga
godsen och uppmuntra den begynnande partibildningen mot August
i Storpolen. I Warschaus diplomatkretsar anade man värre oråd.
Det hette, att nu ändtligen ämnade svenskarne på denna väg inbryta
i själfva Saxen och bringa tyska riket i förvirring. Äfven August
och hans förtrogne vacklade i sina planer och visste ej rätt, åt
hvilket håll de tillgängliga stridskrafterna borde sammandragas. Karl
var och förblef stum trots alla ängsliga förfrågningar från olika
håll. Men från Brest drog han skyndsamt till sig sina trupper, som
där ej längre behöfdes, och största delen af sin här förlade han i
och norr om Warschau, där han dock gaf sig tid att personligen
och med alla tillhörande ceremonier förunna så väl Frankrikes som
kejsarens och sjömakternas ministrar de audienser, som af dem
ifrigt begärdes. Intet mäklingsförslag framställdes dock å någon
regerings vägnar, men med oro afbidades hvad konungen närmast
månde företaga. Ej ens kardinalen, som bestormades af den
diplomatiska vetgirigheten, trodde sig längre om att gifva tillförlitligt
besked om hans innersta afsikter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
