- Project Runeberg -  Karl XII. Omstörtningen i Östeuropa 1697-1703 /
181

(1902) [MARC] Author: Harald Hjärne - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Så mycket var ändå klart, oaktadt den rådande ovissheten, att
fredsuppgörelsen icke obetingadt afvisades af konung Karl.
Radziejowski fick ånyo enligt egen önskan tillfälle att förhandla därom
med både Karl själf och hans ämbetsmän. Men dessa förhandlingar
kunde icke föra saken framåt, emedan primas å ena sidan bestämdt
vägrade att i sitt namn sammankalla en riksdag, som kunde besluta
å republikens vägnar, å andra sidan yrkade, att konungen för den
svaga utsikten till en öfverenskommelse med de båda inbördes
stridiga skenmötena i Marienburg och Warschau skulle uttryckligen afstå
från sin fordran på Augusts detronisation. Därigenom skulle Karl XII
ha förpliktat sig att inställa sina fientligheter, innan han försäkrat
sig ens om Augusts villighet att godkänna kardinalens fredsmedling
på eljest antagliga villkor. Svaret blef därför, liksom förut, att
konungen ämnade ytterligare förfölja sin fiende, men öfverlemnade
fredsverket åt republikens egen omsorg. Det underlättades
emellertid därigenom, att Piper i en på konungens åberopade befallning
utfärdad och till kardinalen ställd skrifvelse, med hvars ordalydelse
den senare på förhand förklarat sig belåten, tillkännagaf, att
konungen vore beredd att mottaga fredsförslag från primas och ett af
honom anordnadt möte å republikens vägnar. Detronisationen
omnämndes icke däri, liksom ej heller, att det förutsatta mötet
ovillkorligen skulle vara en formlig riksdag. På denna grundval kunde
alltså åtminstone, så framt de polska partierna förenade sig därom,
underhandlingar öppnas och bestämda fredsanbud framställas, äfven
med afsättningsfrågans uteslutning.

Det gick helt annorlunda i följd af Augusts ränker och
Radziejowskis vankelmod. Vid midten af april anlände
Marienburg-beskickningen till Warschau och mottogs af Karl i högtidlig audiens,
oaktadt dess fullmakt var mer än tvifvelaktig såsom grundad blott på
ett partibeslut. Då dess ärende visade sig endast bestå i att
frambära allmänna fredsförsäkringar jämte en uttrycklig gensaga mot
detronisationsplanen, så hade Karl fullt skäl att afböja ytterligare
förhandlingar med dess ledamöter. Icke för ty lät han dem stanna
kvar, men hänvisade dem till primas med åberopande af den
ofvannämnda skrifvelsen, som i själfva verket innebar ett uppslag äfven
till deras eget deltagande i uppgörelsen. Därtill fordrades blott, att
de å Marienburgmötets vägnar godkände primas’ åtgärder för
sammankallandet af republikens ombud, äfvensom för sin del lemnade
detronisationen helt och hållet å sido. I stället lyckades de, utan
att själfve förbinda sig till någonting, öfvertala kardinalen att ställa sig
på deras ståndpunkt. De handlade därvid i samförstånd med August,
och ingenting visar tydligare, att det var just han själf, som med flit
och på agitatoriskt sätt framsköt detronisationsfrågan för att
omöjliggöra freden och ändå välta skulden därför på sin motståndare.
Kardinalen och hans vänner afvaktade likväl svenskarnes aftåg från
Warschau, innan de vågade öppet framträda med det ändrade programmet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:54:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhkarl12om/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free