Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Karl XII lät polackarne besinna sig på hvad som kunde främja
republikens lugn, men tänkte ingalunda på att ställa sina
krigsföretag i beroende af deras oberäkneliga hugskott. Han hade nyligen
fått underrättelse om Lewenhaupts seger (i mars) vid Saladen, nära
Birze, öfver ryssarne och littauerna och visste därför, att den fiende,
med hvilken han själf närmast hade att göra, icke så snart kunde
vänta några förstärkningar från nordöst. Kurland var tills vidare
tryggadt, och Lewenhaupt, som utnämndes till generalmajor och
guvernör i stället för den sjuklige Stuart, kunde från Mitau efter
behof ingripa i krigets öfriga skiften. För konungen var den
främsta uppgiften att oskadliggöra den starka saxisk-littauiska hären
under Steinau vid Pultusk. Ett par dagar efter mottagandet af
Morsztyns legation satte han sin här i marsch och tilltvang sig
plötsligt öfvergången öfver Bug. Utan vidare dröjsmål angrep han
(21 april) Steinau, som med sitt rytteri ryckt ut från Pultusk i
den tron, att det blott gällde att tillbakavisa några oförvägna
svenska förtrupper. Konungens dragoner föllo dock saxarne i ryggen
och voro nära att afskära dem från den bro, som förde öfver
Narew till stadsholmen. Steinau måste hastigt och i oordning draga
sig tillbaka först in i Pultusk, förföljd af svenskarne, och sedan
öfver en annan bro på motsatta sidan till flodens högra strand. De
saxare, som först hunno öfver, upprefvo denna bro och lemnade
sina efterblifne kamrater i sticket. Nära 2,000 man trängdes i
vattnet, nedhöggos eller tillfångatogos. Hela trossen och de hopstaplade
förråden föllo i segrarens våld. Svenskarnes manspillan var så godt
som ingen. Konungen och prins Max hade varit med i det vildaste
handgemänget.
Med några tusen man i eländigt skick fortsatte Steinau sin
reträtt norrut till Ostrolenka, där han förenade sig med littauernas
opålitliga skaror, som knappast deltagit i slaget. Karl XII följde
efter, men afstod på sina officerares inrådan från det onödiga
angreppet på fiendens i hast uppkastade förskansningar och återvände
till Pultusk för att i stället fortsätta sin numera tryggade
framryckning åt vester till Plock och därefter utmed Weichseln mot
Thorn. Han sände Stenbock i förväg med uppdrag att slå en bro
öfver Drewentzfloden, som faller in i Weichseln från höger strax
söder om Thorn. De saxiske befälhafvarne gjorde intet allvarligt
motstånd vid öfvergången. De skyndade att samla sina trupper inne
i staden, hvars fästningsverk så godt sig göra lät förstärktes med
uppbådade arbetskrafter från landsbygden. Redan i slutet af maj
var staden fullkomligt innesluten af den svenska hären. Konungen
hade först haft för afsikt att genast storma Thorn, som i så fall
enligt några krigserfarne generalers mening knappast med framgång
hade kunnat försvaras. Men äfven här lyssnade han hellre till dem,
som uppmanade honom att skona sitt tappra manskap, och beslöt
att företaga en regelbunden belägring, sedan nödigt artilleri blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
