Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillräckligt af ett hans bref, som blifvit funnet i Steinaus tagna
fältkansli, och som innehöll en bestämd befallning att angripa
svenskarne så snart som möjligt. Men trots alla dessa stämplingar, som
lätt kunde förvirra polackarnes sinnen, var konung Karl alltjämt
redo att mottaga tydliga fredsförslag från republiken.
Detta kardinalens tilltag bar således ingen annan frukt, än att
Karl XII fick tillfälle att vederlägga förtalet och sätta August och
hans förmenta fredskärlek i en synnerligen ofördelaktig dager inför
den utländska diplomatien. Själfve Marienburgslegaterna funno sig
föranlåtne att offentligen såsom ett i kansliet begånget misstag
beteckna de utfärdade riksdagsuniversalernas påstående, att konungen
af Sverige afslagit all fredsförhandling, och att genom sin
sekreterare till honom frambära sin ursäkt för det beklagliga slarfvet
Kardinalen sökte godtgöra sitt felgrepp genom en annan, nästan
ännu underligare åtgärd, som i själfva verket betydde, att han
fullbordade sin öfvergång till Augusts sida. Som om alla de
föregående aftalen och växlade skrifvelserna aldrig funnits till, fördristade
han sig att uppfordra Karl XII att skicka sina fredskommissarier
till den af August utlysta riksdagen i Lublin. Han förklarade, att
Karl tillfogade republiken en stor skymf, om han betviflade, att dess
tre ständer icke vore i stånd att förenade utan inbördes tvång rådslå
om en billig fred. Men därjämte antydde han, att den svenske
konungen själf skulle förstöra alla utsikter till fred, om han ej
omedelbart inställde belägringen af Thorn, som ju trots sin tillfälliga
saxiska garnison otvifvelaktigt måste betraktas såsom en polsk stad
och följaktligen oskyldig till krigets elände.
Samtidigt afgick en skrifvelse från Augusts beskickning med
enahanda uppfordran att utan vidare sända kommissarier, understödd
af de främmande diplomaternas framställningar, men utan något tal
om upphäfvandet af Thorns belägring. Det var primas förbehållet
att betona detta äkta polskt-republikanska neutralitetskraf och sålunda
från sin ännu skenbart opartiska ståndpunkt rättfärdiga Augusts
bemödanden att framställa Karl XII såsom den egentlige
fredsbrytaren i polackarnes ögon.
Piper och Hermelin gjorde sitt bästa att omstämma konungen
till eftergift. För dem tedde sig ställningen å ena sidan ytterst
hotande, å andra sidan synnerligen gynnsam. Det föreföll dem
uppenbart, att republiken slutgiltigt samlat sig omkring August, som
ingenting högre önskade än fred, och att det således blott berodde på
Karl att gripa tillfället i flykten. Mottoge han den hand, som nu
bjöds till förlikning, så vore saken klar, och de svenska vapnen
kunde vändas från Polen till fäderneslandets försvar. Men om det
uppriktiga fredsanbudet nu i sista stunden tillbakavisades, då skulle
icke blott de tappre polackarne resa sig till sin konungs hjälp, utan
äfven de utländska makterna, som tydligen tagit deras parti,
förtörnas på Sverige, som både vägrade dem sin egen medverkan i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
