- Project Runeberg -  Karl XII. Omstörtningen i Östeuropa 1697-1703 /
186

(1902) [MARC] Author: Harald Hjärne - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stora successionskriget och hindrade deras tyske soldfurstar att
uppfylla sina alliansplikter. Sveriges krafter kunde omöjligt förslå till
det polska kriget, som måste locka nya fiender till inblandning, allt
under det att tsaren härjade provinserna vid Östersjön, där han
redan intagit en hamn, »som vore mera värd, än om konungen
vunne hela Polen».

Nyenskans’ fall (1 maj) var den färskaste underrättelsen i det
svenska lägret vid Thorn från den baltiska krigsskådeplatsen. Denna
tilldragelse var dock ej egnad att bortskrämma svenskarne från den
viktigare kampen i Polen och innebar i verkligheten en ganska
måttlig framgång för tsaren.

Han hade efter Nöteborgs eröfring och därpå följande
triumfatoriska festligheter i Moskva begifvit sig till Voronesch, där han med
så mycket större ifver egnade sig åt sina arbeten på skeppsvarfvet,
som han enligt meddelanden från sitt sändebud i Konstantinopel
hade anledning att frukta ett fredsbrott med Turkiet. Krimtatarerna,
som underhöllo förbindelser med de missnöjde zaporogerna, begärde
enträget sultanens tillstånd att få angripa Taganrog och Azov, de
moskovitiska gränsfästena vid nedre Dnepr och själfva Ukraina.
Storvisiren understödde deras önskningar och tycktes söka en
krigsorsak genom hvarjehanda kraf på upprättelse för ryska
fördragskränkningar. Visserligen lyckades ett motparti omstämma den
lättledde sultan Mustafa II, som afsatte icke blott storvisiren, utan
äfven tatarkanen, hvadan oroligheter utbröto på Krim, så att en
janitscharhär måste ditsändas för att genomdrifva öfverherrens vilja.
Men Peter misstänkte, att dessa förvecklingar ändå lätt kunde blifva
förspelet till ett samladt angrepp mot Ryssland. Han lät skyndsamt
förstärka Kievs fästningsverk och ditkommenderade en del af de
trupper, som voro förlagda vid lifländska gränsen.

Först fram i mars 1703 ansåg han faran från det turkiska
hållet vara så pass aflägsnad, att han kunde återupptaga sina planer
mot Ingermanland. Men vid sin ankomst till Schlüsselburg fann
han rustningarna för fälttåget i dessa trakter högeligen försummade.
Han anställde en sträng räfst med de ämbetsmän i Moskva, som
varit betrodde med anskaffande af artilleri och andra förnödenheter,
och öfverlemnade den högsta förvaltningen af de ständigt ökade
krigsgärderna åt gunstlingen Menajikov, hvars »ingermanländska
kansli» i Moskva sålunda snart utvecklades till rikets egentliga
finansstyrelse. För de närmaste krigsföretagen vid Neva måste tsaren
tillkalla Sjeremetiev och hans trupper från Pleskov, hvarför Lifland
tills vidare förskonades från öfverfall. Denna här tågade från
Schlüsselburg utefter Nevas högra strand mot Nyenskans, som äfven
angreps från floden med tillhjälp af en mängd lätta båtar.

Själfva fästet, hvars garnison blott uppgick till omkring 600
man, låg på en utskjutande landtunga emellan Neva och dess biflod
Ochta. Kommendanten Apolloff (af en ursprungligen rysk släkt från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:54:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhkarl12om/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free