Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Piper berodde lika litet på den senares form äga att utöfver vissa
allmänna farhågor, som lågo tämligen nära till hands, skåda djupare
in i den töckenhöljda framtiden, utan på en genomgående olikhet i
uppfattningen af utsikterna att på diplomatisk väg uppnå en
tillförlitlig fred med konung August och polska republiken. För Karl
syntes det klart, att om, såsom han trodde, en sådan fred för
närvarande icke stod till buds, så kunde han icke vända sig med hela sin
makt emot tsaren, innan han slagit den ojämförligt starkare fienden
till marken, och att äfven i sådant fall vägen till en afgörande seger
måste gå genom fientligt område, där en anfallshär lättare kunde
utrustas och underhållas än i Sveriges egna provinser bortom
Östersjön.
Att han ingalunda förbisåg sambandet mellan det ryska och det
polska kriget, liksom ej heller obetingadt afvisade alla
fredsförhandlingar ens med Augusts riksdag, framgår af de slutsvar, som
han aflät till så väl kardinalen som legaterna i Warschau. Han
påpekade, att ingen lit kunde sättas till Augusts benägenhet för fred,
så länge han oupphörligt fullföljde sina fientligheter mot svenskarne
och stode i den närmaste förbindelse med tsaren, som uppenbarligen
hotade äfven republikens inre lugn och frihet genom att med
penningar understödja både den fredsbrytande saxaren och littauerna.
Denna sakernas ställning borde riksdagen först och främst taga i
betraktande och sedan framlägga bestämda uppgörelseförslag, som
konungen lofvade att noga pröfva med hänsyn till fredens
varaktighet, äfven om de icke öfverensstämde med hans egna förut ärligen
framställda åsikter. Angående Thorn framhöll han för kardinalen,
att han, så länge dess borgerskap ej kunde själft värja sig mot
fiendens vapen inom dess murar, måste betrakta och behandla denna
fästning icke såsom en polsk stad, utan såsom en tillflyktsort för
den saxiska krigsmakten, som där tillika upprättade ett stöd för sitt
tvångsvälde öfver hela republiken.
Efter mottagandet af dessa svar afreste både primas och
Augusts fredskommissarier utan vidare genmälen till riksdagen i Lublin.
Det hade icke lyckats dem att aflocka Karl XII en vredgad
förvägran af alla fredsförhandlingar, hvilkas verkliga öppnande han endast
ville öfverlåta åt polackarnes eget initiativ.
Sålunda förlupo dessa invecklade transaktioner, hvilkas utfall
man ansett beteckna en kritisk vändpunkt i Karls polska krig,
hufvudsakligen på grund af en skef och färglagd tradition, som ytterst
härstammar från Piper. I själfva verket inleddes därmed icke någon
godtycklig äfventyrspolitik, som Karl XII lika väl kunnat undvika,
utan Rysslands ingripande i Polen. Från denna tid har han äfven
på denna krigsskådeplats ej att bekämpa August ensam, utan tillika
tsar Peter, hvars betydelse småningom växer i samma mån, som
hans saxiske och polske bundsförvanter försvagas och måste förlita
sig på hans förut ringaktade skydd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
