Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
roll vid konungens sida. Men på vägen till Lublin fick han veta,
huru förbittringen mot honom hade gifvit sig luft. Han var oviss,
huru mycket däraf kunde tillskrifvas konungens tillskyndan, och om
han kunde våga att trotsa sina fiender vid riksdagen. Han fruktade till
och med för Lipskis öde. Men till sist bemannade han sig efter löften
om understöd från åtskillige senatorer och adelsmän och beslöt att korsa
de mot honom spunna ränkerna genom ett oförfäradt uppträdande
i all sin glans såsom statens och kyrkans högste målsman närmast
tronen. Helt oförmodadt höll han dagen efter midsommar sitt intåg
i Lublin med ett lysande följe, som helsat honom välkommen
utanför staden. Genom en af sina fränder begärde han omedelbart
audiens hos konungen, som likväl vägrade att taga emot honom. August
trodde, att kardinalen icke djärfdes intaga sitt säte i spetsen för
senaten utan en sådan föregående uppvaktning, som hörde till den
stadgade riksdagsetiketten. Beräkningen misslyckades likväl.
Kardinalen stod fast vid sin föresats att icke låta uttränga sig från
republikens rådslag, och för att han åtminstone icke skulle visa öppen
vanvördnad mot majestätet, nödgades August efter några dagars
underhandlingar gifva vika i den maktpåliggande formfrågan. Primas
inträdde i konungens förmak på slottet, just då landtbåden samlades
i en af dess salar till högtidligt möte, och följde honom så dit i
vederbörlig procession med den öfriga senaten och hofstaten.
Åtgärder voro likväl i förväg vidtagna för att låta den stolte
stormannen dyrt umgälla denna tillfälliga triumf. Det kom till ett
uppträde, som äfven i den polska riksdagens orofyllda häfder har
få motstycken. Så snart kardinalen kommit öfver tröskeln in i
rikssalen, och hela tiden, medan han tigande satt kvar på sin af
ceremoniernas regler bestämda hedersplats och, intagen af skräck,
bemödade sig om att bevara den sårade värdighetens kalla uppsyn,
öfverhöljdes han från alla bänkar med de vildaste skymford och de
mest närgångna yrkanden, som slutligen utmynnade i uppfordringen,
att han jämte de andre senatorerna skulle aflägga en ny trohetsed
till konungen och republiken och frånsäga sig, om han kunde och
tordes, all andel i stämplingarna att någonsin ha indragit eller
framdeles vilja indraga svenskarne i Polens statslif. Hans hätskaste
fiender hoppades, att han af samvetsbetänkligheter skulle vägra att gå
eden och sålunda gifva dem det efterlängtade uppslaget till en
formlig högmålsprocess. August var nöjd, om han kunde tvinga den så
hårdt ansatte prelaten att af räddhåga svärja en ed, som måste te
sig uppenbart falsk, åtminstone hvad det förflutna angick, och att
sålunda genom sin världsliga hänsynslöshet själf nedsätta sitt
anseende och ämbete.
Det gick efter konungens önskan och uträkning. Kardinalen stod
upp, när larmet omsider tystnat, och sedan han, med åsidosättande
af allt själfförsvar, hållit ett vackert och vidlyftigt tal om
fosterlandets bedröfliga tillstånd, aflade han utan sken af förlägenhet den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
