Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke kunde omedelbart ingripa så djupt inne på kontinenten, var det
angeläget att så vidt möjligt lokalisera oredan i öster och att rikta
alliansens anfallskraft till sådana trakter, där de kunde göra sina
egna hjälpmedel gällande med större eftertryck. De hade genom
sina sändebud i Wien oupphörligt varnat de kejserlige statsmännen
emot okloka regeringsåtgärder, som måste drifva ungrarne till
uppror. Sedan kejsaren numera i sin förlägenhet blifvit väsentligen
hänvisad till deras finansiella understöd, tog deras inblandning
formen af enträgna anbud att medla mellan honom och hans
högförrädiske undersåtar. Han gjorde hvad han kunde för att på omvägar
motarbeta en så förödmjukande uppgörelse, men tordes ej rent ut
afvisa sina bundsförvanters förslag, emedan han utan deras bistånd
icke ens kunde fortsätta sitt försvar på samma gång emot Rakoczy
i Ungern och den fransk-bäjerska hären vid den österrikiska gränsen.
Under denna påtryckning fick hela kriget en ny vändning.
Kejsaren måste ställa sina öfriga trupper till sjömakternas
förfogande för sådana operationer, som syntes dem för närvarande
erbjuda de gynnsammaste utsikterna för den gemensamma saken, äfven
om hans särskilda intressen därigenom lede afbräck. I norra Italien
måste österrikarne understödja hertig Victor Amadeus af Savojen,
jämte konung August tidens förslagnaste och ombytligaste furste,
som mot löfte om utvidgning på hertigdömet Milanos bekostnad
affallit till Frankrikes fiender, oaktadt han var svärfader till både
den franske tronföljaren och den bourbonske konungen af Spanien.
Sålunda blef det lättare för den engelska flottan att häfda sin
öfvervikt i Medelhafvet, enär de franska sjörustningarna i Toulon
förlamades och Provence hotades af en invasion, som kunde uppmuntra
de nyligen undertryckte hugenotterna att åter resa sig. Det var icke
nog med denna uppoffring af den österrikiska monarkiens
framtidsförhoppningar till pockande allierades förmån. På sjömakternas
uppfordran måste kejsaren afträda alla sina spanska och italienska
arfsanspråk till sin andre son, ärkehertig Karl, som ombord på en
engelsk flotta skulle öfverföras till Lissabon för att sedan af en
portugisisk-britisk här insättas såsom motkonung i Spanien. Denna
dynastiska upphöjelse betydde ett nederlag för den stolta
Wienpolitiken, som drömt om återupplifvandet af Karl V:s välde eller
åtminstone en definitiv hegemoni öfver Italien genom hela Lombardiets,
Neapels och Siciliens förening med de österrikiska arfländerna. Men
sjömakterna, i främsta rummet England, behöfde en monarkisk skylt
för att tillkämpa sig den pyreneiska halföns handelsområde och
sjöväldet i Medelhafvet. Spaniens krona, liksom Polens, blef ett
redskap för främmande maktsyften, som voro bättre betjänta med att
döljas bakom pretendenternas inbördes krig än med att häfdas i
kamp mot den samlade nationen.
Så gestaltade sig den allmänna ställningen i Europa, när Karl
XII från sitt läger utanför Thorn tillbakavisade de fredsförslag, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
