- Project Runeberg -  Karl XII. Omstörtningen i Östeuropa 1697-1703 /
217

(1902) [MARC] Author: Harald Hjärne - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att äfven framdeles stanna i tsarens tjänst. Truppernas underhåll
skulle icke vara sämre än hvad som bestods åt saxarne, naturligtvis
på de ockuperade polska provinsernas bekostnad. Tsaren skulle
emellertid genast utbetala 800,000 rubel till krigskostnadernas
betäckande. Om ytterligare subsidier skulle de båda härskarne längre
fram komma öfverens. Till gengäld lofvade August blott att icke
afsluta en separatfred med Sverige och att hädanefter föra kriget
anfallsvis så kraftigt som möjligt. Hans sändebud Arnstädt förelade
tsaren en utarbetad fälttågsplan såsom grundval för en särskild
militärkonvention. Dessutom förmådde Patkul August att utöfver den
i traktaten stadgade hjälpen äfven påyrka, att tsaren, om Karl XII
åter framryckte in i Polen, skulle sända 10,000 man från Kiev och
5,000 kosacker till den gemensamma härens förstärkning. För
Patkul var det mindre maktpåliggande att bespara tsaren öfverflödiga
ansträngningar än att förflytta kriget till de trakter, där man bäst
kunde angripa den svenska makten. Den danska regeringen
underrättades om de ingångna aftalen och uppfordrades att hålla sig redo
till anfall mot Sverige, så snart Karl XII tvungits att tåga österut
för att värja sig mot ryssarne och saxarne. Patkul misströstade ej
heller om att kunna vinna äfven Preussen för den stora saken, i
synnerhet sedan tvisten om Elbings ockupation syntes röja en lucka
i dess förbund med Sverige.

Däremot invigdes ej de polske senatorerna i den mellan August
och tsaren uppgjorda planen. Det kunde visserligen icke döljas för
dem, att konungen redan inlåtit sig i något slags förhandlingar med
sin bundsförvant för att af honom vinna kraftigare understöd. Men
det gick ej an att i förtid yppa, att ryska trupper utan republikens
samtycke skulle tillsammans med de saxiska operera inom dess
gränser. Därför uppsattes ett »simuleradt» fördragsdokument, som
visades för de polske herrarne för att afvända deras misstankar. I
denna form tog sig traktaten ut såsom en menlös förberedelse till
den blifvande uppgörelsen emellan republiken själf och Ryssland.
Det hette blott, att tsaren försträckte August den ifrågavarande
penningsumman såsom ett tillfälligt lån, hvaremot frågan om de ryska
hjälptrupperna hänvisades till förhandlingarna med republiken och
äfven formuleringen af den nya alliansen emellan de båda härskarne
uppsköts till deras personliga möte. Ingen kunde således påstå, att
konungen missbrukat sin myndighet för att i förväg binda
republiken. Han tog tills vidare tillbaka sitt förslag om beskickningen
till Ryssland och afreste från Warschau, där han efter Thorns fall
icke ansåg sig säker för en svensk öfverrumpling.

Men hvarken han eller Patkul hade i verkligheten uppgifvit
utsikten att så snart som möjligt indraga republiken i uppgörelsen
med tsaren. Det var nödvändigt för att rättfärdiga de ryska
truppernas inryckning, som annars kunde framställas såsom en obefogad
gränskränkning. Åtminstone måste man emot konfederationens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:54:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhkarl12om/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free