Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kinas störste kejsare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Genom föredömets makt först och främst
måste den rätte »himlens son», när han månde
komma, verka för det allmänna bästa. Har
icke den vise Meng-tse (Mencius) sagt, den
ypperste af Konfucii efterföljare, att människan
är af naturen god och alltså lätteligen drages
uppåt utan tvång, när dygden varder
uppenbar från ofvan? Härskaren måste själf älska
och öfva mänsklighet och rättvisa. Det kan
ej falla honom för svårt, om han är ödmjuk
och läraktig till sinnes, rättar sig efter hvad
de äldsta häfdaböckerna förtälja om urtidens
kejsarmönster, efter sina skriftlärde rådgifvares
uttydningar af böckernas ord. Då varder han
»fader och moder» för sina undersåtar,
betungar dem ej med onödiga skatter och
dagsverken för egen ståt och välfägnad, krigar blott
till barbarernas och upprorsmakarnes
oundgängliga näpst och vårdar sålunda freden
»under himlen». Han vet sig vara satt till folkets
tjänare, ty, har ju Meng-tse också sagt, »i riket
är folket viktigast; därnäst komma åkerns och
sädesväxtens gudar; härskaren är minst viktig».
Fyller han dessa villkor, då lydas hans bud
af alla, såsom ju medborgarplikten dem
bjuder. Därpå igenkännes den sannskyldige
kejsaren, som himlen utkorat till sin son.
»Himlen talar ej», säger Meng-tse, men dess eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
