Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska nederlagsminnen - II. Svensk-finska krigsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Adlercreutz ådagalade trots framgången vid Lappo någon
framstående fältherrekraft, men hans motståndare
Rajevskij betedde sig vid detta tillfälle ganska otympligt.
Endast Sandels kan anses ha gått till väga med
nödigt eftertryck. Men han kunde icke mycket
uträtta med sin svaga brigad, och det skulle måhända
ha gått honom illa, om han haft att göra med en
raskare vederpart än Barclay de Tolly, som hade
svårt att komma i marsch med sina från Viborg och
Nyslott utrustade trupper.
Fredrik den store betecknade det rysk-turkiska
krig, som han upplefde, såsom de enögdes fejd med
de blinde. Så hårdt skulle kanske ej ens han ha
dömt om det svensk-ryska kriget i Finland. Men
nog erinrar det emellanåt om ett par blindbockar,
som nästan på måfå slåss med hvarandra. Det var
ej riktigt besked med denna episod i det napoleonska
tidehvarfvets väldiga krigsdrama. Själfva
blodsutgjutelsen var mindre än man skulle vänta i en
afgörande kamp om ett helt storfurstendöme, så mycket
ondt manskapet än månde slita under de tröttande
marscherna hit och dit och i följd af den usla
sjukvården. Bragdernas minnen torde ha lupit stor fara
att alldeles förblekna, såframt de ej fått sitt poetiska
återsken i Runebergs fänriksanekdoter och blifvit
vårdade med sådan melankolisk omsorg af det nya
Finland, som sedan hvilade ut sig i afväpningens
trefnad under den ryska örnens hägn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
