Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den ryska faran - II. Rysk världsmakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samhälle. Det har blifvit vår pedagogiskt nationella
tradition att skylla ifrån oss på den stackars kungen,
och det svensk-finska vemodet har funnit sin tröst i
minnesmärkena på återtågsfäktningarnas valplatser.
All tapperhet är sin heder värd, men det finns också
en folklig chauvinism, som mäter hjältemodet efter
tvånget att »frysa och svälta», äfven när ett
demoraliseradt manskap viker för en inbillad öfvermakt.
Drager man sig slikt till minnes, då blir man
något misstrogen emot sådana imponerande
öfverdrifter, som stämma alltför noga in med den
omhuldade själfbespeglingen i Petersburg för att riktigt
lända den allvarliga svenska försvarshågen till godo.
Det talas emellanåt om »bluff», och första villkoret
för bluffens vederbörliga verkan är att genom den
respekt, som auktoriteten injagar, förebygga all
närgången granskning af det storslagna bländverket.
Å andra sidan finns det ett nykterhetens lagom,
onekligen rätt svårt att iakttaga, emellan sangviniskt
lättsinne och pessimismens skräckfyllda mardrömmar,
— från hvilka tyvärr det nutida svenskmannasinnet
knappast hunnit ordentligen afvänjas. Det gäller
att hvarken öfverraskas eller låta förbluffa sig. Man
behöfver visst icke misskänna de uppstickande
stormmolnen vid synranden, äfven om man frestas att
»gjuta något olja på vågorna», för att ej besättningen
må tappa vantarna vid skutans manövrering, ifall
och när det sannskyldiga ovädret kommer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
