- Project Runeberg -  Sveriges medeltid, senare skedet, från år 1350 till år 1521 /
26

(1877) [MARC] Author: Hans Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En märklig nyhet från denna tid omtalas i förbigående uti ett bref från
år 1354. I mars månad detta år besökte konung Magnus Spånga kyrka i
Upland och hugnade kyrkoherden derstädes med skattefrihet för hans
jordegendom, »ehuru nyligen alla privilegier och friheter blifvit återkallade».
Detta var ett djerffc slag riktadt mot kyrkan och kan icke förklaras af annat
än det tvingande behofvet att skaffa kronan ökade inkomster. Huru vida äfven
konungens makt skulle härigenom ökas, var tvifvelaktigt, alldenstund en åtgärd
som denna måste framkalla ett allmänt missnöje. Allt berodde derpå, om
konungen skulle fa tid och kraft att dämpa detta missnöje och gå som segrare ur
striden. Vi skola se, att hari i stället blef den besegrade. Förmodligen stöd det
i sammanhang med denna reduktion, att hertig Bengt år 1355, när
erkebiskops-stoien i Lund blifvit ledig, lade beslag på alla dess gods.

Då inom kort stormännen med den största förbittring vände sig mot
hertig Bengt, ligger det nära till hands att anse honom hafva haft en
väsentlig del i alla de vigtigare åtgärder som vidtogos under åren 1353—1356;
rimkrönikan synes ock sätta hans styrelse i förbindelse med kyrkans förtryck.

De till vår tid bevarade urkunder låta oss se konungen, efter sin vana,
resa kring i landet, skipande rätt och gifvande skydd åt dem som derom
bådo. I dombrefven namnes nu mera intet vitne. Någon drotsete, som kunde
hjelpa med lagskipningen, hade konungen icke. •

Kyrkliga förhållanden 1350-1356.

Af alla kyrkliga ärenden är det inga som oftare nämnas i denna tidens
urkunder än penninginsamlingar för påfvarne. Deras behof voro stora och de
sökte på alla sätt tillfredsställa dem, äfven om de dermed satte
församlingarnas välfärd på spel.

Af lekmännen upptogs fortfarande den helige Peters penning, hvilken
dock, sedan folkmängden minskats genom digerdöden, icke uppgick till så
stora belopp som förut. Dessutom insamlades i de uti kyrkorna befintliga
»stockarna» frivilliga gåfvor till den helige fadern. De rikaste bidragen fick
dock den påfliga räntekammaren genom att gång efter annan beskatta de
andliges och de andliga stiftelsernas inkomster, ibland som det heter till
möjliggörande af det heliga landets befrielse, ibland utan särskildt angifvande
af ändamålet. En annan inkomstkälla, som mer än de andra inverkade
menligt, hade påfvarne förstått att skaffa sig genom att, med åsidosättande af
det kanoniska valsättet, utuämna biskopar och andra högre prestmän. Om
en andlig afled under besök vid påfvehofvet — biskoparne voro skyldiga att
hvart tredje år, i egen person eller genom ombud, besöka påfven, andra
be-gåfvo sig till honom af andra skäl — eller under färden till eller från Avignon,
förbehöll sig påfven rätt att genom provision, såsom termen lydde, nämna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:55:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhsh2/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free