Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och vänner hyste, uttalar sitt ogillande deröfver, att konung Magni yngre
son fick på sin lott arfriket Norge, under det den äldre fick nöja sig med
valriket. Af boken om konunga- och höfdingastyrelsen se vi, att man vid
denna tid ansåg arfrike vara något vida bättre än valrike. »Efter naturlig
skipelse, heter det der, hafver den konung, som har konungsligt välde
genom arf, såsom son efter fader, desto större kärlek till allmogen och sina
undersåtar som de hafva tjent och lydiga varit hans fader och förfader, och
sammaledes har allmogen desto större kärlek och god vilja till sin konung,
när de äro uppfödda under hans faders och förfäders väljo och lydnad.» I
en något senare tid, när det sattes i fråga att efter konung Valdemars död
välja till konung i Danmark hans dotterson Olaf, arftagare till den norska
kronan, befarade många, att Norge såsom arfrike skulle fa öfvervigten öfver
valriket Danmark.
Junker Erik, om hvars karakter vi icke ega andra upplysningar än
de vinkar som de följande tilldragelserna lemna, hade hösten 1356 förmält
sig med konung Valdemars systerdotter furstinnan Beatrix af Brandenburg
och synes derefter hafva funnit sin underordnade ställning olidlig. Han
utfärdar den 18 oktober samma år från Kalmar en skrifvelse stäld till biskopar och
klerker, riddare och svenner, köpmän och all Sveriges allmoge, i hvilken han
gifver sig fullständig konungatitel och bitterligen klagar deröfver, att kronan
mist de slott och land, som hans och kronans fiende Bengt Algotsson
innehade. Upproret begyntes således just i den trakt, öfver hvars inbyggare herrar
Nils Turesson och Erengisle jarl hade af gammalt ett väldigt inflytande, och
der sonen, då han satte sig upp mot fadern, genast kunde fö ett godt stöd.
Junker Erik visar sig ock kunna förfoga öfver trupper och skrider hastigt
till verksamhet. Under det fadern befinner sig i öfra Sverige, drager sonen
till Halland, hertig Bengt flyr och hans fasta slott Varberg intages. Konung
Magnus drog sig då vesterut och sammanträffade.ijanuari 1357 med sin son
i Lödöse, hvarest båda lemnade i uppdrag åt hertig Albrekt och grefve Adolf
af Holstein att åstadkomma ett slut på den började fejden. I den för
med-larne utfärdade fullmakten bär allenast Magnus konungatitel och ville han
således ännu icke erkänna sonens konungadöme. Som konung Magni män
uppträda här herr Nils Abjörnsson och den förut omtalade herr Lars Karlsson,
som äfven förde sparrevapen, hen’ Trötte Petersson, som förde i vapnet en
sned-bjelke (det s. k. ekavapnet) och hvilken under den närmast föregående tiden hade
varit konung Magni »justiciarius», d. v. s. ett slags drotsete, och som tidigare
hade varit höfding på Varberg och ännu synes hafva innehaft Falkenbergs hus,
skåningen herr Anders Nilsson samt norrmännen Jon Haftorsson och Orm
Östensson. På Eriks sida se vi bland andra herr Nils och herr Karl till Ulfåsa.
Den som vann mest på denna oenighet var onekligen hertig Albrekt.
I hemlighet förbunden att gå konung Valdemars ärenden, genom ett
offentligt fördrag föst vid konung Magnus och hans tjenst, träder han genast på
Eriks sida och vet att beherska honom. Under belägringen af Varberg (1356) ger
Erik i förläning åt hertig Albrekt de vigtiga fästena vid Skanör och Falsterbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
