- Project Runeberg -  Sveriges medeltid, senare skedet, från år 1350 till år 1521 /
54

(1877) [MARC] Author: Hans Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Linköping, herrar Nils Turesson, Karl af Toffca, Karl af Ulfåsa, Erik
Karlsson och Bengt Filipsson samt väpnaren Bo Jonsson tillbragt vintern i Visby.
De kunna dock icke hafva kommit dit förr än i februari, ty herr Bengt var
ännu den 1 februari i Strengnäs. Strax efter påsk, som år 1363 infoll den
2 april, foro de öfver till Tyskland för att på eget bevåg bjuda ut Sveriges
krona åt en främmande furste.

De foro således öfver till Tyskland just vid den tid (den 9 april), då
konung Håkans bröllop stod. Den tioåriga bruden torde hafva foljt med
drottning Blanche till Norge. Hon fick till hofmästarinna fru Märta, en
dotter af herr Ulf Gudmarsson och fru Birgitta samt vid denna tid gift med
herr Knut Algotsson, hvilken lefde i Norge eller åtminstone inom
närliggande delar af Sverige, sedan han blifvit jemte brodern hertig Bengt land»*
förvist. Drottning Margareta uppfostrades af henne tillsammans med dottern
Ingegerd Knutsdotter, som sedermera blef abbedissa i Vadstena.

Men året bragte icke allenast bröllop, utan ock dödsfall. Hertig
Kristofer dog, såsom redan är nämdt, den 11 juni, och drottning Blanche
afled mot årets slut. Ryktet, som vid furstliga dödsfall gema berättar om
onaturliga dödsorsaker, visste förtälja, att båda blifvit förgiftade under
bröl-lopshögtidligheterna. Det torde icke behöfvas något försök till bevisning,
att detta rykte här, liksom snart sagdt i alla dylika fall, icke fortjenar
någon tillit.

Visby och Gotland.

Valdemars härjande öfverfall af år 1361 var för staden och ön
olycksdigert. Staden blef för den närmaste tiden, såsom tillhörande Danmark,
utesluten ur hansan; först i juni 1363 deltaga Visbys ombud i en hansedag.
Staden återvann aldrig sin tidigare blomstring, och äfven på landsbygden
märker man efter midten af 1300-talet en allmän afmattning i de
mångsidiga sträfvanden som dessförinnan hade frambragt så mycket stort och
fagert. Det är icke mer än billigt, att vi här kasta en afskedets blick på
öns svunna glans.

Redan under hednisk tid hade denna ö, tack vare sitt läge, varit af den
största betydelse. Att öfver allt rådde en rik kultur, som under beröring

en del af länet. Påfvens brcf är vunligt, lian tackar mycket for den stora välvilja som konungen
Rade visat de nyligen till Avignon återkomna legaterne, men samtidigt uppmanas biskoparne att
med all ifver medverka till att skulden blefve betalad. Ar 1361 torde bannlysningen p& nytt hafva
trådt i verkställighet. Men i början af är 1362 hade konungen, drottningen och borgensmannen
förklarat sig redo att inbetala lånet, och påfvens ombnd lubeckskanikcn Henrik Biskop, som
tidigare f&tt tillfi-telsc att i nödfall belägga Sverige med interdikt, fick nn befallning att, så snart
halfva skuldsumman var betalad, npphäfva bannlysningen, hvilken bvilode äfven Öfver
borgensmännen. Flere afbetalningar omtalas i den närmast följande tidens handlingar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:55:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhsh2/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free