Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samma år förbjödo hansestäderna all handel på Danmark och Norge och
in-gingo år 1368 mot dessa tvenne länder ett anfallsförbund, till hvilket slöto sig
de mecklenburgska furstarne, grefvame af Holstein m. fl. Herrarne hoppades
kunna erofra hela Danmark och öfverenskommo på förhand om delningen.
Sverige skulle få Skåne, Halland, Bleking och Gotland, på Mecklenburgs lott
skulle falla Själland, Möen, Falster, holsteiname skulle hafva det som
eröfra-des i Jylland jemte Fyen, Langeland m. fl. öar. De tyska köpmännen i
Bergen anmodades att hals öfver hufvud lemna Norge.
Ungefar vid den tid då konung Valdemar lemnar sitt rike (april 1368) för
att företaga en fyraårig resa i utlandet, begynner kriget. De holländska
städernas flotta kommer till den sydligaste delen af Norge, öfver allt härjande
på kusterna; Tjörn och tre socknar på Hisingen sköflas, Marstrand och
Kung-häll brännas, ja, den framtränger ända upp till Lödöse, hvarest elden förstörde
ett par hundra gårdar och konungens slott. Östersjöstademas flotta kom den
till mötes. Kjöbenhavns slott intogs den 2 maj, Falsterbo, Skanör m. m.
*er-öfrades. Konung Albrekt rycker söder ut, intager Finveden, som ända
hittills hade varit i danskarnes händer, samt en del af Skåne, hvarefter man
förenar sig om att belägra Helsingborg, som envist försvarar sig. Till sist
förklarar sig besättningen färdig att den 8 september 1369 gifva sig.
Redan i juni 1368 hade konung Håkan böljat underhandla om fred.
Stillestånd vexlade med nya fejder, till dess den 1 juli 1370 en femårig fred
slöts mellan] Norge och hansan. Hansan hade redan tidigare fött
Helsingborg jemte en stor del af Skåne samt Varberg för femton års tid. Gotland
och Visby, som under kriget hade af hansestäderna uppmanats att
underkasta sig Sverige, lågo fortfarande under danskt välde, liksom danska
besättningar innehade fästena i södra Halland samt i Kind och Mark.
Utan alla bundsförvandter stodo nu konungame Håkan och Albrekt
mot hvarandra. Förslag om förlikning förekommo visserligen i sammanhang
med fredsunderhandlingarna med städerna, men de ledde icke till något
afgö-rande. Midt under dessa försök att mäkla fred rustar konung Håkan, för att
vara beredd på allt. Utsigterna voro ock vid denna tid ganska goda för
honom och hans fångne fader. Tyskarne hade genom öfvervåld gjort sig
allestädes förhatade, och allmogen i mellersta Sverige reste sig. Den
utfärdade följande bref, hvilket är för uppfattningen af konung Magni regering
och stormännens strafvanden mycket betecknande: »Alla klerker och lekmän
boende ofvan skogarna Tiveden och Kolmorden sända alla dem som bo och bygga
nedan förenämda skogar helsa med Gud. Våld och orätt, träldom och omilde
som I och vi och all Sveriges allmoge hafva tålt af tyska män, sedan
hertigen af Mecklenburg och hans son herr Albrekt, som skulle vara vår konung,
flngo våld öfver oss, klaga vi för vår Gud Jesus Kristus, hans kära moder
Saneta Maria, Sancte Peder, Sancte Paule, Sancte Laurense, Sancte Erike,
Sancte Sigfride, Sancte Henrike och Sancte Eskille, som äro rikets patroner,
och för alla heliga män och alla goda kristna män, konungar, hertigar,
höf-dingar, herrar och städer, af rätt nöd, som vi känna och kunna bevisa hvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
