Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jubelåret 1350 lemnade fru Birgittas dotter Katarina, ungefar aderton år
gammal och sedan några år gift med herr Eggard van Kyren, Sverige i
sällskap med sin fasters man herr Gustaf Tunesson (tre sjöblad) m. fl. för att
uppsöka modem i Roma. De kommo i augusti till den heliga staden. Fru
Birgitta uppehöll sig för tillfället i trakten af Bologna, syselsatt med att
reformera ett kloster. Dottern och hennes följe, som icke hade någon aning oni
hennes frånvaro, ströfvade i åtta dagar omkring i staden, letande efter henne,
till dess de helt oförmodadt i Peterskyrkan mötte modems biktfader magister
Peter. Efter några veckor ämnade fru Katarina återvända, men öfvertalades
att stanna och fick kort derefter underrättelse om mannens död. Hon var
för modern ett kärt sällskap, men vållade henne mycken oro, alldenstund hon
genom sin ungdom och sin nordiska skönhet, hvilken i följd af sin ovanlighet
särskildt tjusade italienarne, var utsatt för både artigheter och förföljelser.
En gång, när fru Karin med många romerska damer vandrade ut till kyrkan
San Sebastiano utanför Roma — en af de kyrkor, som stå i förbindelse med
katakomberna och deras fornkristna grafvar — hade några af stadens ädlingar
lagt sig i försåt för henne, men en hind, som lopp förbi, uppväckte deras
jagtlystnad, så att fru Karin kom oskadd till staden. När hon sedermera tillbads
som ett helgon och hennes bild snidades eller målades för att pryda Sveriges
kyrkor, framstälde man vanligen en hind liggande vid hennes fötter (fig. 83)
Om man än betraktade fru Birgitta med vördnad, sökte hennes råd samt
bad om hennes förböner och almosor, så var man dock icke i allo belåten
med henne i Roma. Hon tillslöt icke ögopen för stadens uselhet, och hon
drog sig icke för att offentligen uttala sina tankar. »O Roma, Roma,
utbrister hon, nu måste jag säga om dig hvad profeten sade om Jerusalem.
Rosorna och liljorna i din örtagård äro öfvervuxna af tistlar, dina murar äro
nedbrutna, dina portar sakna väktare, dina altaren äro öde, dina
gudstjenst-kärl säljas och från helgedomarna uppstiga inga offerångor. Ye dig! Om ej
Guds vänner ideligen ropade om miskund, vore Roma ej längre till.» Cola
di Rienzi hade nyligen gjort sitt olyckliga försök att i medeltidens Roma
återställa den gamla republiken. Han förjagades och den inre oenigheten rasade
värre än någonsin. Men det var icke allenast mot de verldslige som sierskan
från norden riktade sina straffdomar, utan vände hon sig äfven mot
pre-sterne, mot påfven. Den utsyäfvande Clemens VI, hvilken hon kallar »Lucifer
på den heliga stolen», dör, och hon använder all sin öfvertalningsförmåga på
hans efterträdare, den fromme och lärde Innocentius Yl. Äfven han dör; fru
Birgitta, liksom skalden Petrarca, är då envis med sina böner, att Urbanus V
ville en gång komma till den heliga staden. Och omsider verkade deras 1
1 Denna teckning ar utförd efter en skulpterad bild i statens historiska museum — den
enda bild af den heliga Karin som för närvarande finnes der —• men som denna bild ar ytterst
illa utförd, har det synts bättre att i fig. 83 teckna ansigte och kroppens proportioner utan
af-seende på förebilden, hvars drägt och andra tillbehör deremot äro troget åtcrgifna. Vid helgonets
fot ligger hinden, i venstra handen håller hon en lampa, hvarmed betecknades hennes innerliga
fromhet, i den högre handen ses allenast en bit af ett föremål, kanske af en pilgrimsstaf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
