Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konung Albrekts fall. — Drottning Margareta. 1886—1389.
Det behöfves icke mycken skarpsinnighet for att finna, att det är ett
nytt skede i vår historia som begynner kort efter 1300-talets midt. Inom
statslifvet inträffa en brytning och en öfverflyttning af makten från ett håll
till ett annat. Inom kulturlifvet är omkastningen icke mindre bjert;
verkligheten, realismen, gör sig gällande på bekostnad af den tidigare idealismen.
Redan de yttre tilldragelserna röja, att en tid går och en ny tid inbryter.
Den kungliga folkungaätten, som på mödernet härstammade från
Sveriges tidigare konungaslägter och som genom gifte hade blifvit arfvinge till
den urgamla norska konungaätten, förjagades från Sverige år 1371 och
följdes sedan af ett olycksöde. Konung Magnus dog år 1374, hans son Håkan
år 1380, dennes ende son Olaf år 1387. I Danmark afled Sven Estridssons
•siste manlige ättling konung Valdemar år 1375. Så försvinna just vid denna
tid de gamla ätterna. Deras enda representant är fru Margareta, som går
bort år 1412 barnlös. Icke i följd af några partistrider, redan i följd af
händelsernas gång måste i afseende på tronföljden något nytt inträda. Men
detta gick ingalunda utan strid.
Konung Valdemar hade tvenne döttrar, Ingeborg, gift med hertig
Albrekts son Henrik af Mecklenburg, och Margareta, gift med konung Håkan.
•Såsom pretendenter till den danska kronan uppstäldes nu Ingeborgs son
Albrekt och Margaretas son Olaf, född år 1370. För båda arbetade deras
föräldrar. Drottning Margareta uppehöll sig i Danmark och hennes sträfvan
att värfva anhängare för sonen kröntes med framgång, så mycket mera som
hertig Albrekt gick till väga på ett synnerligen oklokt sätt. Af kejsar Karl
IV, som just vid denna tid befann sig i Mecklenburg, sökte han stadfästelse
på sonsonens anspråk, och i januari 1376 afslöt han med holsteinarne ett
anfallsförbund mot Danmark, i kraft af hvilket dessa skulle fö som ärftligt
län Sönder-Jylland med Als och Langeland m. m. Konung Albrekt slöt sig
till förbundet och upptog de danska lejonen i sitt vapen. Detta väckte
naturligtvis förbittring i Danmark. Jutarne förklarade sig benägna att taga
junker Olaf till konung, derest skåningarne ville gå med dem, hvartill desse
genast befunnos beredvilliga. Hansestäderna anmodades yttra sig om de
olika kronpretendenterne, men innan de hade hunnit uttala sig, hylla<Jes Olaf
på ett danehof (riksmöte) i Slagelse den 3 maj 1376. Tre månader derefter
biträdde visbyborne detta val; de skulle ständigt vara honom, såsom deras rätte
arfherre, och Danmarks krona trogna, de skulle aldrig i sitt råd invälja
någon som icke svurit danske konungen trohetsed, de skulle årligen betala en
gärd af 60 mark silfver samt aldrig taga hämd på de hertigar, herrar,
gref-var, riddare, svenner eller skeppsfolk som hade hulpit konung Valdemar att
intaga staden. Gotland räknade sig således vid denna tid som ett danskt
land. Hertig Albrekt gjorde visserligen ett infall i Skåne och satte sig i
besittning af en del deraf, men på det hela vunno Margareta och Olaf. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
